Politiker ska fokusera på stora mål, inte detaljer

Styrningen av högskolan måste reformeras. Det anser experter både i Sverige och i Finland. I många avseenden är den politiska styrningen alltför detaljstyrd och borde i stället fokusera på större målsättningar.

I en debattartikel för tidningen Altinget skrev Tobias Krantz, chef för utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv och tidigare högskole- och forskningsminister, att styrningen av högskolan måste reformeras.

Enligt Krantz ska inte politiker lägga sig i mindre frågor såsom placeringen av en enskild högskola, utan borde i stället koncentrera sig på större övergripande frågor, såsom mål och resultat för högskolan. Det finns ändå logiska förklaringar till att politiker ofta vill lägga sig i.

– Hur högskolor är lokaliserade är politiskt känsligt. Regionalpolitik är viktigt i både Sverige och Finland, säger Krantz.

Han påminner ändå om att det är självklart att regeringen har formella möjligheter att bestämma också i mindre frågor, men då blir utrymmet för de lokala beslutsfattarna på högskolorna begränsat.

– Det är det paradoxala när man tittar på den svenska högskolan. Den svenska högskolan har problem när det gäller kvalitet och relevans. Men för att åtgärda det borde politikerna fokusera mer på mål och resultat, i stället för på ”mindre” frågor som lokalisering av högskolor. Nu är det alltför ofta tvärtom.

Som målsättningar för högskolan listar Tobias Krantz bland annat att studenter får jobb efter avslutad examen och att utbildningen är av hög kvalitet.

– Det har kommit mycket kritik om att högskolornas kvalitet är för låg, men det beror på att politikerna fokuserar på detaljer.

Krantz anser att det är viktigt att universiteten har hög nivå av självständighet och en stark självbestämmanderätt. Krantz påpekar att det i hela Norden förs en intensiv debatt kring styrningen av högskolor och om den ska öka eller minska.

– De bästa besluten om hur högskolorna ska drivas fattas direkt av högskolorna, inte av riksdag och regering. Politikernas uppgift är att skapa rätt drivkrafter och att fokusera på de övergripande målsättningarna. Det är det viktigaste för hög kvalitet vid högskolorna, säger Krantz.
 

Universitetslagen som trädde i kraft 2010 i Finland har enligt Forskarförbundets ordförande Petri Koikkalainen påverkat universitetens styrelser så att deras verksamhet påminner alltmer verksamheten hos börsbolag.

– Målsättningen är så klart att universiteten skulle ha mycket handlingsfrihet. Men det som skiljer universiteten från bolag är att resultatmålen och de önskade produktionsvolymerna sätts upp på politiska grunder. Och inget universitet gör på lång sikt sådant som det inte får pengar för.

Koikkalainen påpekar att nedläggningen av ett undervisningsämne kan bero på att man i resultatförhandlingarna kräver att något ”väljs bort”. Enligt honom tvingas universiteten nå hårda resultat och målsättningarna är höga, samtidigt som styrningsmodellen är väldigt tungrodd.

– Man går in på små detaljer och beslut fattas som en följd av komplicerade förhandlingsprocesser. Jag vet inte vad Undervisningsministeriet tänker, men fackförbunden önskar att styrningen inte skulle vara så detaljerad.

Petri Koikkalainen påpekar att kravet på att en studerande måste studera minst 55 studiepoäng om året för att högskolan ska få finansiering kan förverkligas på vilket sätt som helst.

– Man kan manipulera studiestigen på universiteten. Därför efterlyser jag en diskussion om spelregler – vad innebär universitetets autonomi? Vilken typ av politisk styrning vill vi ha? Hur mycket kan politiken inverka så att det fortfarande är korrekt?

Enligt Koikkalainen är det en dålig sak att universitetens finansieringsmodell är allt mer beroende av politikernas styrning.

– Vi skulle behöva mer kollegialt beslutsfattande där vi skulle sträva efter att lita mer på akademisk expertis än på linjeorganisationer, säger Koikkalainen.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto