Ojämn representation i medier är en yttrandefrihetsfråga

Män syns fortfarande mer i medier än kvinnor – ingen betydande utveckling har skett under de tjugo senaste åren. En del mediehus är mer uppmärksamma på könsfördelningen men överlag är resultatet långt ifrån jämställt. Det framgår av Nordiska ministerrådets färska rapport.

Andelen kvinnor i medierna världen över har legat kring 20 procent sedan 1995 då den första Global Media Monitoring Project-mätningen gjordes.
 
– Alla säger att de är medvetna om situationen, men ändå händer inget. Det har knappt gått framåt på tjugo år.
 
Det säger forskare Saga Mannila som sammanställt rapporten ”Women and men in the news: Report on gender representation in Nordic news content and the Nordic media industry”. Rapporten kartlägger hur kvinnor och män är representerade i nyheterna i de nordiska länderna, och i vilken utsträckning kvinnor och män innehar beslutsfattande positioner i medieorganisationer. Saga Mannila ser det som problematiskt att representationen i medierna ofta är ensidig.
 
– Det är en fråga om yttrandefrihet om inte alla grupper syns.
 
1995 var andelen kvinnor 17 procent, sedan 2010 har andelen kvinnor i medierna stannat på 24 procent och efter det har det inte skett någon utveckling.
 
– Sverige är bäst av de nordiska länderna, men också där står kvinnorna för bara 31 procent av representationen. Norden har kommit långt i jämställdhetsarbetet, men varför speglas det inte i medierna?
 
Klassiska könsstereotypier blir synliga också i rapportens material. I familjefrågor är det kvinnor som dominerar i medier.
 
– Medan det är få kvinnor som uttalar sig om politik och ekonomi. Det finns ändå små skillnader, på Island finns det fler kvinnor som talar om de frågorna i media. Däremot står kvinnorna bara för 18 procent totalt på Island, säger Mannila.
 

Saga Mannila. Foto: Malin Öhman.
Saga Mannila. Foto: Malin Öhman.

Få kvinnliga experter vill ställa upp

Av rapporten framgår tydligt att många könsstereotypier är sega. Saga Mannila lyfter bland annat fram bristen på kvinnliga experter. Då kvinnor är synliga i medier är det oftare ”kvinnan på gatan” som får komma till tals.
 
– Kvinnliga experter är inte alltid så villiga att ställa upp om de inte kan ämnet så bra och då rekommenderar de ofta en man i stället. Jag vet att man på Yle försöker utbilda kvinnor att ställa upp på intervjuer, berättar Mannila.
 
Hon nämner att bland annat Aktias chefsekonom Heidi Schauman är en av dem som förstått vikten av kvinnliga experter i medier och nu ofta ställer upp på intervju.
 
– Men journalisterna måste ofta lirka. Det viktigaste är att föra statistik över det egna innehållet, se över vem man intervjuar och sedan prata om det och tänka efter.
 
I danska medier är andelen kvinnliga experter högst i Norden.
 
– Danmark har haft en expertdatabas sedan 1997 och det kunde man göra också i övriga länder, det skulle underlätta journalisternas arbete, säger Mannila.
 
Hon lyfter också fram att den här rapporten bara fokuserat på män och kvinnor och att det kan och bör kritiseras – det är många grupper som är väldigt dåligt representerade i medier.

Krävs medvetna beslut

Saga Mannila framhäver att redaktionerna måste ha en medveten strategi om de vill öka jämställdheten i representationen. Enligt henne hänger det nu ofta på enskilda journalister vilket gör det extra problematiskt.
 
– Det måste komma uppifrån och vara på en strukturell nivå, säger Mannila.
 
Men då redaktionen fattar ett medvetet beslut leder det också till resultat. Mannila nämner ett positivt exempel från Sverige.
 
– Västerbottens-Kuriren började sträva efter 50/50 män och kvinnor och ganska snabbt fick de en bra balans. De fick också fler prenumeranter i och med att tidningen blev mer relevant för en större läsarkrets.
 
Enligt Saga Mannila medför ett liknande tänk också ett helt annat sätt att jobba med själva journalistiken – journalisterna är tvungna att tänka ett varv till på upplägget och vinklingen.
 
– Det här är nyckeln till mer jämställdhet i medier. Och om medierna är mer inkluderande är slutresultatet också bättre och nyheterna sprids mer. Överlag känns det som om frågorna diskuteras mer i allmänheten. Läsarna och publiken är mer på alerten och tidningarna tvingas tänka på det här.
 
Trots det är Saga Mannila inte alltför hoppfull inför framtiden. För att det ska ske en riktig förändring behövs aktivare satsningar av mediehusen och frågorna måste beaktas redan under journalistutbildningen.
 
– Det saknas heltäckande policies på flera av redaktionerna. Det skulle också vara bra om kurser om genus och journalistik skulle vara en obligatorisk del av journalistutbildningen, säger Mannila.
 
Rapporten baserar sig på färsk forskning från tre tvärnationella forskningsprojekt samt på The Global Media Monitoring Project. Resultaten i rapporten får också stöd av nationella studier.
 

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln