Samerna och den svenska rasismen
Under Bokmässan i Göteborg diskuterade Maja Hagerman, Antje Jackelén och Katarina Pirak-Sikku under ledning av Elisabeth Åsbrink rasismen som riktar sig mot samerna i Sverige. Diskussionen bottnade i den sverigedemokratiska politikern Björn Söders uttalande om vem som får kalla sig svensk.
Riksdagens andre vice talman Björn Söder (SD) uttryckte för en tid sedan åsikten att samer inte är riktiga svenskar – en rasistisk föreställning som också återfinns hos den svenske rasbiologen Herman Lundborg (1868–1943).
– Det Björn Söder talar om är ju inte jag. Jag fick kalla kårar när jag läste uttalandet. Jag vill definiera mig själv, säger den samiska konstnären Katarina Pirak-Sikku.
Hon har intresserat sig för den institutionaliserade rasismen, inte minst för de fotografier av samer som togs för Rasbiologiska institutet. Hon har grävt i det rasbiologiska materialet som består av fotografier som togs i samband med ett av Herman Lundborgs projekt.
– Jag har försökt hitta folk som kommer ihåg något, men de flesta är redan döda. Men en kvinna kom ihåg att de hade frusit när de varit tvungna att ta av sig kläderna när de blev fotograferade. Det skulle hon inte ha kommit ihåg om vi inte hade åkt ut till platsen där det skedde, berättar Pirak-Sikku.
Hon frågade då kvinnan om varför de inte hade ställt några frågor eller ifrågasatt projektet.
– Fråga varför? Hur? Vi kunde inte tala svenska, sa hon då, berättar Pirak-Sikku.
Videon ovan är en trailer för en dokumentärfilm om Herman Lundborg. Trailern är gratis, men vill man se dokumentären måste man betala en avgift. Läs mer om filmen.
Sverige föregångare inom rasbiologin
Författaren och vetenskapsjournalisten Maja Hagerman har skrivit den första biografin över Lundborg och enligt henne var han väldigt intresserad av samer.
– Det handlade om att förhindra folkblandning, han var explicit med sin åsikt om att människor inte är likvärdiga. Lundborg förstod också att han hade möjlighet att göra internationell karriär, säger Hagerman.
Sverige var faktiskt det första landet med ett statligt finansierat institut för rasbiologi.
– Det var viktigt att det var statligt, för man ville ändra på befolkningen och till exempel genomföra steriliseringar. Vetenskapssamhället borde diskutera sin roll i det här, säger Hagerman.
Lundborgs studier av bland annat samer nådde långt utanför Sveriges gränser. Hans metoder för rasundersökningar inspirerade nazisterna och användes av SS.
I höst utkommer också svenska kyrkans Vitbok som lyfter fram kyrkans del i förtrycket av samer i Sverige.
– Under tidigt 1900-tal fick svenska kyrkan organisera skolans verksamhet och har också därmed godkänt Lundborgs forskning som skedde i de samiska skolorna, säger ärkebiskop Antje Jackelén.
Hon säger att svenska kyrkan har mycket att be förlåt om.
– Om hygien är bra i köket är det inte ett långt steg till att tycka att rashygien är en bra sak. Nu måste vi släppa fram berättelserna och sätta fingret på smärtan, säger Jackelén.
Sverige har aldrig varit homogent
Katarina Pirak-Sikku påminner om att det är viktigt att samerna själva ges möjligheter att diskutera sin historia och vad den betytt för dem. Enligt henne är det ändå så gott som omöjligt att få finansiering för forskningsprojekt som berör samernas historia.
– Vi har rätt mycket bagage som vi behöver få upp till ytan, säger Pirak-Sikku.
Hon har intresserat sig för ämnet eftersom många inte vill prata om det fastän det gjort ont.
– Rasbiologin sammanfattar mycket av den svenska politiken i början av 1900-talet. Hur ska vi komma ifrån att sätta etiketter på folk till att i stället börja bygga relationer och skapa jämlikhet, frågar Pirak-Sikku.
Enligt Antje Jackelén måste vi sluta upprepa myten om att Sverige har varit ett homogent land.
– Enligt Björn Söders definition är jag inte heller svensk och då har Sverige heller aldrig varit svenskt. Nationsbegreppet är nytt och att känna lojalitet till bara en nation är fattigt, säger Jackelén som är född i Tyskland.
Också Maja Hagerman lyfter fram att en stor del av Sverige har varit befolkat av folk som pratar annat än svenska – till exempel meänkieli och samiska.
– Ändå hörde jag inte ett ord samiska i skolan, säger hon.
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
studentpolitik språkbad konfliktforskning islam tankesmedja anders chydenius flyktingar riksbankens jubileumsfond dialekter globalisering akademisk frihet kulturpolitik familj ukä medborgarinitiativ yttrandefrihet bildgalleri nato medborgarforskning feminism public service främlingsfientlighet socialt arbete runeberg blockpolitik finskan i sverige extremism tvåspråkighet sls eu-valet sverigefinländare innovation genusforskning migration invandring magma demokratins drivkrafter ekonomi pisa demokrati flerspråkighet forskningspolitik jämställdhet helsingfors universitet ungdomar partijämförelse språkfrågor val sverige försvarssamarbete pressen partier svenskan i finland unga forskare addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare nordiska ministerrådet webbarkiv minoritet digitalisering forskningsfinansiering högskolepolitik pedagogik välfärdssamhälle minoritetspolitik finlandssvenskhet samer doktorandstudier lärarutbildning sociala medier universitetsreformen eu historia kultur journalistik hanaholmen valforskning partiledare hälsopolitik krig bokmässan öppna data sociologi rasism läsförmåga gästkrönika ungdomsförbund åbo akademi stockholms universitet tryckfrihet högerextremism sexuella minoriteter språkpolitik granskning romer östersjön tove jansson regnbågsfamilj selma lagerlöf finlands akademi svenska tiden henrik meinander edelfelt krigsbarn studentkår open access hatretorik vetenskapsrådet sibelius stad