”Vad har Finland om utbildningen körs ner?”

Efter att spanska Jose A. Cañada varken hittade jobb eller fick finansiering för sina doktorandstudier i hemlandet kom han till Finland. Gratis utbildning och jämlika möjligheter lockade honom till landet. De nya utbildningspolitiska besluten kan ändå skrota just det här.

– Innan jag kom till Finland visste jag inte så mycket om landet, men jag visste att utbildningen i Finland är på toppnivå.

Jose A. Cañada kom till Finland i februari 2012. År 2010 utexaminerades han som magister från en högskola i Barcelona, men det var omöjligt att hitta varken jobb eller en doktorandutbildning i recessionens Spanien. Av en slump lärde han känna en finländare och då föddes idén att åka till Finland.

– I Spanien skulle jag inte ha fått finansiering för min forskning, också i Finland fick jag vänta ett halvår på finansieringsbeslutet. Jag vara otålig men ett halvår är ganska vanlig väntetid.

Jose A. Cañada inledde sina doktorandstudier vid Helsingfors universitet i maj 2013. Han forskar om biologiska nödsituationer, alltså plötsliga händelser som kan skada folkhälsan. Risksituationer kan uppstå av bland annat virus eller bakterier som kan komma från till exempel förorenad matproduktion eller från biologiska vapen.

Med sin forskning vill Cañada utreda hur till exempel stater reagerar och handskas med liknande risksituationer. Avhandlingens rubrik är än så länge "Securing the living - governance and materiality during biological emergencies".

Cañada har studerat socialpsykologi, men i sin forskning använder han sig också av filosofiska, sociologiska och antropologiska teorier.

Enligt planen ska han bli klar hösten 2017. Finansieringen ska inte heller vara något problem, fastän han fortfarande saknar finansiering för det sista året. Han tror ändå inte att det kommer att skapa några problem längre i det skedet.

Jose A. Cañada trivs i Finland och hoppas på att kunna stanna i landet. Foto: privat.
Jose A. Cañada trivs i Finland och hoppas på att kunna stanna i landet. Foto: privat.

Nej till nedskärningar i utbildningen

När Jose A. Cañada kom till Finland beundrade han landets avgiftsfria utbildning.

– Jag kom in på universitetet utan att betala något, det var fantastiskt. Genom att visa att jag klarar av att doktorera gavs jag alla möjligheter.

Cañada hyllar den finländska utbildningen och dess jämlikhet. Nedskärningarna i utbildningen som presenterats i det nya regeringsprogrammet får ingen positiv respons av honom.

– Nu håller Finland på att förlora sitt enda trumfkort och sin världskända identitet. Vad har Finland om utbildningen körs ner?

Diskussionen har gått het i hans närkrets – vännerna förstår inte heller politikernas beslut.

– Vem har röstat på den här linjen? Det frågar vi oss mycket. Kanske jag då bor i en bubbla, men i min närkrets förhåller sig alla kritiskt till nedskärningarna.

De omtalade nedskärningarna har inte ännu lett till några följder i Cañadas vardag.

– Men det sker inte över en natt. Det kommer att ta länge innan vi ser några följder, då gäller det att komma ihåg vem som fattade de här besluten, påpekar Cañada.

Det blir inga innovationer på kaffepausen

Fastän Jose A. Cañada är doktorand vid Helsingfors universitet är han inte anställd av universitetet. Tidigare skulle det här inte ha haft någon betydelse men i och med nya regler vid universitet borde Cañada nu betala hyra för ett arbetsbord vid universitetet.

– Som alternativ grundade vi en liten forskarenhet med några andra forskare.

Hyran för arbetsplatserna kan ha negativa följder – de forskare som jobbar utanför universitetet är inte längre del av samma arbetsgemenskap som de övriga forskarna.

– Nu uppstår inga samarbetsidéer under kaffepauser och lunchraster, påpekar Cañada.

Helsingfors universitets förnyelseiver är egentligen en bra sak, men enligt Cañada ligger fokus på fel saker.

– Hyran på arbetsbord kan stöta iväg forskare och samtidigt också innovationer. Jämlikheten som jag uppskattade då jag kom till Finland är inte längre lika tydlig.

Nu ligger också för mycket fokus på mängden publikationer, inte kvaliteten.

– Publikationer eller akademiska nätverk är inte nödvändigtvis direkt kopplade till högklassig forskning, påpekar Cañada.

Nu råder en universitetskultur där mängden publikationer anses vara viktigast, men enligt Cañada riktar också många kritik mot den hetsiga publikationstakten.

Språkutmaningar

Trots kritiken trivs Jose A. Cañada bra i Finland. En framtid i Finland känns lockande – men allt beror på arbetsmöjligheter.

– Var jag än kommer att befinna mig tänker jag ändå upprätthålla mina kontakter till den finländska akademin. Men det skulle vara fantastiskt att få fast anställning i Finland så att jag kunde fortsätta med min forskning.

Största problemet är finskakunskaperna – Cañada har lärt sig mycket finska under sina tre år i landet och planen är att hela tiden utveckla språket. I en del universitetstjänster krävs ändå väldigt hög nivå av finska.

Vikten av det finska språket kan senare skapa problem för hela akademiska fältet – en internationell verksamhet kräver mer tyngd för engelskan.

– Det här sker redan på forskningsnivå men inte på administrativ nivå. För att Finland ska kunna dra nytta av expertisen hos utländska forskare måste engelskan bli arbetsspråk också på administrativ nivå. Nu kan utländska forskare inte vara med och utveckla och påverka universitetens framtid.

Problematiken är ändå inte endimensionell, påpekar Jose A. Cañada.

– Genom att gå över till engelska skulle Finlands akademi gå miste om en del av sin identitet och traditioner. Jag kan inte själv formulera min åsikt i frågan men jag vet att det här kommer att vara en stor utmaning för Finlands akademiska värld.

Text: Michaela von Kügelgen / Adde

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln