Queer-teologi i Sverige och Finland

Homosexualitet har väckt häftiga diskussioner i Sveriges och Finlands evangelisk-lutherska kyrkor under de senaste 50 åren. Ninä Järviös pro gradu-avhandling som belönades med ett pris visar att tankarna kring homosexualitet har haft en liknande utveckling i de svenska och finländska evangelisk-lutherska kyrkorna.

Nina Järviö belönades med genusforskningens pro gradu-pris vid Helsingfors universitet år 2013 för sin avhandling inom religionsvetenskap. Fritt översatt heter avhandlingen ”En pervers kyrka? Queer-teologi i uttalanden gällande homosexuella i Finlands och Sveriges evangelisk-lutherska kyrkor under åren 1951–2010”. Idén till avhandlingen fick Järviö redan under sitt första studieår.

– Redan i min andra essä på universitet skrev jag om kristendomen och sexuella minoriteter. Jag har läst om ämnet ur flera perspektiv eftersom mixen av religion och sexualitet intresserar mig både på ett akademiskt och personligt plan. Idén kom egentligen inte plötsligt till mig, utan jag hade idén hela tiden, säger Järviö i en intervju för Addeto.

Järviös avhandling behandlar hur Sveriges och Finlands evangelisk-lutherska kyrkor har tagit ställning till sexuella minoriteter sedan 1950-talet fram till 2010-talet. Mer exakt berör avhandlingen så kallad queer-teologi och dess förekomst i Norden. Queer-teologi är en teoretisk inriktning som föddes på 1990-talet bland katolska teologer.

Det finns inte tidigare forskning om queer-teologi som grundar sig på den nordiska evangelisk-lutherska teologin. Järviös avhandling visar ändå att man inom den nordiska teologin kan skönja queer-teologiska tendenser i förhållandet till sexualitet och kön.

– Som begrepp är queer säkert bekant för många som till exempel har studerat genusvetenskap, men ingen har tidigare forskat i queer-teologi i Norden eller ur ett evangeliskt-lutherskt perspektiv.

Definitionen av queer-teologi är inte enkel enligt Järviö. Queer-teologer är inte så ivriga på att definiera begreppet, utan i stället begrundar de frågor som berör sexualitet och kön. De är intresserade av kristendomens och de kristnas syn på till exempel sexualitet, men målsättningen är att öppna dörrar för nya diskussioner.

– Inom queer-teologin begrundar man kristendomens centrala lärdomar såsom den treeniga Guden eller kärleken till nästan. Lärdomarna granskas med hjälp av kända begrepp från queer-teorin, till exempel heteronormativitet och performativitet. Min tolkning är att man inom queer-teologin påstår att den kristnas frälsning inte beror på dennes sexualitet eller kön, säger Järviö.

Liknande riktningar

I sin avhandling konstaterar Järviö att det finns mer likheter än olikheter mellan Sveriges och Finlands kyrkor. Samma diskussioner gällande sexuella minoriteters, i det här fallet homosexuellas, rätt att jobba för kyrkan eller de sexuella minoriteternas rätt att skaffa barn och legalisera sitt parförhållande har varit aktuella i båda länderna.

– Största delen av skillnaderna är tidsbundna. I Sverige har diskussionerna varit aktuella ungefär 5–10 år innan Finland. Det här har påverkats av att det i Sverige tidigare har skett lagändringar som berör sexuella minoriteter, säger Järviö.

Enligt henne har det i Finland däremot funnits en helt speciell diskussion om att välsigna hem. I Sverige å sin sida gäller en jämlik äktenskapslagstiftning och kyrkan viger också homosexuella par. Kyrkan hade också en modell för välsignelse av samkönade par i det skedet då lagen endast tillät registrering av parförhållanden.

– I Finland välsignar inte kyrkan registrerade parförhållanden och vi har inte en jämlik äktenskapslag, vilket säkert har lyft fram ett behov av en annorlunda välsignelse för de samkönade par som upplever kristendomens närvaro som viktig vid utformandet av parförhållandet, konstaterar Järviö.

Hon tror att förändringar är på kommande, men att de knappast sker snabbt. En orsak kan vara att Sveriges och Finlands evangelisk-lutherska kyrkor är de överlägset största religionerna i bägge länderna.

– Jag tror inte att förändringarna är snabba i någotdera landet. Å andra sidan ser jag att man i båda länderna grubblar över queer-teologiska frågor fastän queer-teologi inte förekommer som ett begrepp i avhandlingens material. Genom att ta med queer-teologin kan diskussionen utvecklas eftersom den öppnar möjligheter att se kön och sexualitet på nya sätt. Överlag ser jag det som en positiv grej att diskussionerna finns.

Järviö hör inte själv till kyrkan, men har i grundskolan deltagit i den evangelisk-lutherska religionsundervisningen. I skolan fick hon uppfattningen att kristendomen är en relativt tydlig religion, men jobbet med avhandlingen ifrågasatte synen.

– Största delen av religionen är tolkningar och kristna runtom i världen kan inte enas kring tolkningarna. Sättet som katolska queer-teologer har granskat kristendomens lärdomar under de senaste 15 åren strider inte på något sätt emot de evangelisk-lutherska lärorna. Queer-teologin livar bara upp diskussionen och ger den förhoppningsvis något nytt, säger Järviö.

Nina Järviös avhandling (på finska) 
Humanistiska fakultetens pressmeddelande 

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto

Fotnot: Den finländska pro gradu-avhandlingen motsvarar Sveriges D-uppsats.

 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln