Regeringsduglighet kräver kompromisser

Under 2000-talet har de populistiska partierna i Norden gått från marginalen mot den politiska mittfåran – det skriver Ann-Cathrine Jungar i en rapport för tankesmedjan Agenda.

Ann-Cathrine Jungar är docent i statsvetenskap och verksam som lektor vid Södertörns högskola. I den nya rapporten Populism i Norden – från marginalen mot den politiska mittfåran som hon skrivit för tankesmedjan Agenda har hon gått igenom högerpopulismens utveckling i Norden.
 
– Populismen i Norden har en lång historia. Det här utgör ett laboratorium för forskare att förstå hur populismen förändrats genom åren från perifera protestpartier till att numera vara andra eller tredje största partiet i landet, säger Jungar.
 
Enligt henne har de nordiska högerpopulistiska partierna olika bakgrund men de senaste åren har de kommit närmare varandra.
 
– De har blivit mer lika ideologiskt, säger Jungar.
 
I regel är partiernas missnöje inriktat på två frågor: invandring och integration samt den europeiska integrationen.
 
– När de pratar om välfärd tenderar de att prata om att välfärden hotas av invandrarna – enligt högerpopulisterna får invandrarna mycket stöd och ”tar bort” välfärd från det egna folket, säger Jungar.
 

Ann-Cathrine Jungar påpekar att när man talar om vänster och höger är det många olika saker som kan åsyftas. Det är inte bara den ekonomiska politiken, utan man måste också beakta värdepolitiken där skalan går mellan auktoritär och liberal.
 
–  Den här nya dimensionen har blivit mycket viktigare i den politiska diskussionen. Politiken har blivit mer komplex och komplicerad, något som de nya partierna har påverkat, säger Jungar.
 
De nya partierna växer också snabbast medan många av de övriga partierna tappar medlemmar. Ett större mandat leder också ofta till ett större ansvar – vilket kan leda till att väljarna kan bli missnöjda.
 
– Om man ska bli regeringsduglig måste man börja kompromissa, säger Jungar.
 
Hon nämner bland annat att Sannfinländarna i och med sin regeringsmedverkan varit tvungna att ge avkall på tre av sina viktigaste frågor inför valet: stödpaketen till Grekland, striktare invandring samt nedskärningar i välfärden.

Sannfinländarna och Sverigedemokraterna har väldigt olika bakgrund. Sverige var länge ett nordiskt undantag i och med att det inte fanns något högerpopulistiskt parti.
 
– Men 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen med cirka 6 procent och nu har de 18–19 procent enligt de senaste opinionsmätningarna. Partiet har nått stora framgångar.
 
Men Sverigedemokraterna har varit isolerade och inga andra partier har velat samarbeta med dem. Enligt Ann-Cathrine Jungar håller det ändå på att ske en förändring.
 
– Medan de övriga partierna har blivit mer liberala kring invandring och integration har Sverigedemokraterna stått kvar vid sin radikala position. För dem som anser att frågan om invandring är viktig har det bara funnits ett parti att rösta på.
 
Isoleringen har inte heller lett till att Sverigedemokraterna skulle ha fått minskat understöd – snarare tvärtom.
 
– Partiet har fortsatt växa och har fått en vågmästarroll. Isoleringen håller nu på att luckras upp och den politiska debatten har ändrats, säger Jungar.

 Fastän bägge partier klarat sig väl på sistone finns det ändå skillnader i hur Sverigedemokraternas ledning agerat jämfört med Sannfinländarnas ledning, kommenterar Ann-Cathrine Jungar.
 
– Jimmie Åkessons målsättning var att göra Sverigedemokraterna mer attraktivt för väljarna och de andra partierna, medan Sannfinländarna har radikaliserats då Timo Soini välkomnat medlemmar från Homma (ett invandrarkritiskt debattforum).
 
Jungar påpekar att man i Sverigedemokraterna utformat en nolltoleranslinje mot rasism och 100 medlemmar har uteslutits ur partiet under 2012–2016, medan man i Sannfinländarna välkomnat medlemmar som dömts för hatbrott.
 
– Det finns en acceptans för rasism och hatbrott och det verkar inte vara någon tröskelfråga för övriga partier. För statsminister Juha Sipilä var Jussi Halla-aho okej som riksdagsledamot, men inte som partiledare. Men då Halla-aho blev vald till Sannfinländarnas partiledare blev det plötsligt snack om värderingar, säger Jungar.
 
Ann-Cathrine Jungar presenterade sin rapport på tankesmedjan Agendas evenemang i juni. En video från evenemanget finns på Svenska bildningsförbundets Facebook-sida. Rapporten finns i sin helhet på Agendas hemsida.

Läs också Addetos jämförande artiklar från 2014:
Framtidsvisionen i backspegeln
Sannfinländarna både större och mer legitima än Sverigedemokraterna

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto