”Ge Sametinget större självbestämmanderätt”

Ökat samarbete i Norden och större självbestämmanderätt åt samer är några av lösningarna som presenterades på ett seminarium om samepolitik. Problemen grundar sig bland annat på att det i Finland är oklart vem som ska få kalla sig same, medan det svenska Sametinget inte har någon reell chans att påverka i Sverige. Det är många frågor som behöver svar, men framför allt behövs politisk vilja.

Under ett seminarium ordnat av tankesmedjan Magma och Nordisk Kulturkontakt diskuterades samernas läge i Finland och Norden ur flera perspektiv. Nedan Addetos korta rapport från det intressanta och mångsidiga seminariet vars första del kan ses i sin helhet på Nordisk Kulturkontakts Facebooksida, och den andra delen på Nordiska ministerrådets Facebooksida.

Lia Markelin från Magma inledde seminariet med att presentera sin färska pamflett ”Ett folk under hot? En inblick i samepolitiken i Finland”.

– Många samer, inklusive Sametinget, anser att deras rättigheter inte förverkligas och att de inte åtnjuter den respekt som de enligt lagar och avtal borde åtnjuta, skriver Markelin i inledningen av pamfletten.

En stor oro är språkfrågan. I dag talas fortfarande nio samiska språk, men till exempel i Finland bor över 70 procent av barnen utanför det samiska hembygdsområdet. I praktiken innebär det här att allt färre lär sig de samiska språken.

– Andelen samer med samiska som första språk har minskat drastiskt på 40 år i Finland. 1967 talade 75 procent av samerna samiska som första språk, 2007 endast 26 procent.

Orsakerna till det här är många menar Lia Markelin – bland annat en helfinsk skolgång, assimileringspolitiken och väldigt låg status för samerna.

– Läget är bättre idag men inte bra. Det finns inget eget skolsystem för samerna så undervisningen sker i finskspråkiga miljöer. Det finns helsamisk undervisning endast i lågstadiet. Inget gymnasium ger undervisning på samiska utan erbjuder endast enstaka ämnen, sa Markelin.

Till exempel i Utsjoki finns en tvåspråkig skola men i praktiken går en stor del av undervisningen och umgänget på finska. Det här trots att forskning visar att skolan har en central betydelse för språkutvecklingen.

Torkel Rasmussens forskning visar att 91 procent av eleverna i den helsamiska skolan i Tana i Norge talar samiska med vänner utanför skolan, men bara 27 procent av barnen i Utsjoki gör det – trots att Utsjoki är Finlands mest samiska ort till andelen samiska invånare då 45 procent har samiska som modersmål.

Språkfrågan blir extra viktig utanför hembygdsområdet där språket inte är en naturlig del av vardagen. Det finns språkbon i Helsingfors, Sodankylä och Rovaniemi där barnen har chans att lära sig samiska, men den verksamheten hänger på helt frivilliga krafter.

– Hur förverkligas de språkliga rättigheterna i städerna där det inte finns frivilliga? Jag är orolig för de samiska barn som växer upp utanför det samiska samhället, sa Anni Koivisto från föreningen City-Sámit.
 

En stort tvist de senaste åren har varit vem som har rätt att definiera sig själv som same. I Finland finns ett flertal personer som uppfattar sig som samer men som inte erkänns av Sametinget. Det här har lett till flera tvister som gått ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen och Sametinget har upprepade gånger sagt att de själva måste ha rätten att välja sina medlemmar.

Enligt Aili Keskitalo, ledare för samiska partiet NSR i Norge, borde saken inte ens behöva diskuteras.

– Jag vill vara tydlig med det här: det är en samisk fråga. Vem som kan väljas in måste samerna få välja själva. Det finns ingen grund till att en domstol skulle fatta beslut kring detta, sa Keskitalo.

Niklas Mannfolk från Svenska folkpartiet höll med.

– Det måste vara samerna själva som säger vem som får vara same.

Lia Markelin skriver också i avslutningen till pamfletten att Sametinget måste respekteras.

– Oberoende av vad man anser om Sametingets arbete eller beslut arbetar de i enlighet med nuvarande lagstiftning. Så länge denna lagstiftning gäller bör också Sametingets auktoritet respekteras.

Markelin betonar att det måste avsättas tillräckliga resurser för att förverkliga samiska rättigheter och att det behövs satsningar på barn och unga samt på utbildning och information.

Enligt Aili Keskitalo är det mycket kring samernas rättigheter som kunde förbättras i hela Norden. Hon påpekade att det är ovärdigt att samerna som folk måste uppträda som en intressegrupp och lobba för sina ärenden för att få igenom politiska beslut.

– En lösning kunde vara att ge Sametinget större självbestämmanderätt, då behövs inte rikspolitiken i lika stor grad. Låt oss lösa våra problem själva och behandla oss inte som representanter för en näring – vi är ett folk, vi ska inte behöva vara lobbyister, sa Keskitalo.

I Sverige har Sametinget inte någon egentlig makt, vilket är ett stort problem. Oscar Sedholm som är ledamot i Sametinget påpekade att tinget är felaktigt uppbyggt, och enligt honom har det varit ett medvetet politiskt beslut från Sveriges sida.

– I svenska Sametinget vill vi väldigt mycket, men vi har inte makt att påverka, sa Sedholm.

Han pratade om institutionell vanmakt som har lett till problem också mellan samer.

– Statens politik har skapat en konflikt samer emellan. Vi lyckas inte ena den gigantiska grupp som vi är.

För Oscar Sedholm är fördomarna om samer vardag. Han har själv inte lärt sig samiska hemma på grund av den hårda assimilationspolitik som fördes i Sverige men han är same. Det finns ändå många problem kring definitionen och många känner dubbelt utanförskap.

– Vilka låtsas att de är samer? Vem har rätt att prata om frågorna? Det hjälper inte att vi inte kan enas och många frågar sig ”får jag vara med, är jag riktig same?”.

Assimilationspolitiken har bland annat lett till psykisk ohälsa och splittringar bland samerna. Enligt Sedholm går det inte heller att ”bara vara” same.

– Det går inte att vara bara lite same. Är du same ska du engagera dig i allt – i rikspolitiken, du ska tala om språkfrågan, du ska syssla med hantverket, du ska jojka. Men det är omöjligt att engagera sig i alla frågor samtidigt, sa Sedholm.

Aili Keskitalo önskade att landsgränserna skulle få en mindre betydelse i framtiden.

– De samiska språkgränserna korresponderar inte med riksgränserna, det är förnuftigt och effektivt att samarbeta. Ge oss möjligheter att samarbeta så kan vi utnyttja våra resurser bättre. I Norden borde vi inte ha gränser som skapar problem, sa Keskitalo.

Oscar Sedholm talade också varmt om ökat samarbete mellan länderna.

– Vi måste stärka det samiska civilsamhället för att kunna bygga upp fler organisationer och fler mötesplatser –  en samisk demokratisk organisering, sa Sedholm.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto