Konsekvenserna av det postfaktuella samhället

Har fakta och bildning mist sin betydelse och ersatts av känslor och åsikter? Vilken roll har medierna i vår allt mer föränderliga värld? Det här diskuterades under ett samordnat seminarium i Helsingfors i mars.

Seminariets moderator, journalisten Jeanette Björkqvist inledde med att tala om den nya ”folksjukdomen” faktaresistens. Hon sa att vi lever i en tid då vi har tillgång till mer kunskap än någonsin förr, men att alla inte vill ta till sig fakta.

Enligt Stefan Eklund som är chefredaktör för Borås tidning kan vem som helst skaffa sig kunskap, men en förståelse av kunskapen är något helt annat.

– Det är viktigt att skilja på kunskap och bildning. Bildning är att kunna tolka kunskapen. Mycket tillgänglig kunskap leder inte till människor som tolkar, utan människor som kan saker, sa Eklund.

Isabella Holm som är utvecklingschef för Sällskapet för mediefostran kommenterade att den potentiella mängden information som finns tillgänglig är svindlande.

– I fjol var det 3,5 miljarder människor som hade tillgång till och använde internet. Det här måste beaktas när vi talar om bildning, vad betyder bildning och för vem?

Enligt Anu Koivunen som är professor vid institutionen av mediestudier vid Stockholms universitet handlar bildning om förståelse.

– Det är en förmåga att ställa sig utanför en viss förståelse. Som professor och lärare lär jag ut tankekartor, varför tänker vi så här?
 

I seminariet deltog Anu Koivunen, Janne Holmén, Stefan Eklund och Isabella Holm. Journalistens Jeanette Björkqvist var moderator. Foto: Michaela von Kügelgen / Addeto.
I seminariet deltog Anu Koivunen, Janne Holmén, Stefan Eklund och Isabella Holm. Journalistens Jeanette Björkqvist var moderator. Foto: Michaela von Kügelgen / Addeto.

Tror inte på fakta

Men vilken betydelse har fakta i en värld då allt mer handlar om känslor som styr våra åsikter?

– Att en människa får bevisligen stämmande fakta räcker inte för att övertyga personen i fråga, det handlar om känslomässiga frågor, sa Isabella Holm.

Enligt henne kan också mängden fakta vara passiverande eller nästan deprimerande.

– Man får inte fotfäste i något, så hur ska man då hantera känslan av litenhet inför det här informationsflödet? Ett sätt är att begränsa flödet, vilket är en delgrund till faktaresistensen: du förmår inte att ta till dig ett perspektiv till.

Enligt Holm är det en mänsklig tendens att skapa en skyddsbubbla runt sig. Den fakta vi tror på håller vi gärna stenhårt i – ingen vill ju känna sig lurad. Stefan Eklund höll med.

– Vi söker bekräftelse för det vi tycker, men i dag finns det ännu större möjligheter att inte behöva utsätta sig för det okända.

Isabella Holm påminde också om att det ändå är svårt att veta när vi är tillräckligt kritiska.

– En nyhetsartikel i ett falskt medium är inte hundraprocentigt falsk, i de artiklarna finns det mycket som kan stämma, men sedan finns det några påståenden som inte är sanna. Hur bemöter man detta? Det är väldigt svåra frågor.

”Eftertänksamhet premieras inte”

Enligt Stefan Eklund lever vi i ett så kallat presenstvång – allt ska ske fort.

– Eftertänksamhet och dröjande är inte egenskaper som premieras, sa Eklund.

Anu Koivunen lyfte också fram mediernas behov av så kallade one liners.

– Det ska gå att leverera åsikter kort och koncist.

I praktiken är det ändå inte möjligt att alltid komprimera svåra skeenden till korta och koncisa budskap. Enligt henne har journalisternas roll inte försvunnit, men den har förändrats och står i förhållande till det övriga flödet. Journalisterna är inte längre de klassiska grindvakterna.

Enligt Janne Holmén som är forskare vid historiska institutionen vid Uppsala universitet skapar teknikskiften alltid ökade klyftor i samhället.

– Till exempel nu har informationstekniken lett till att de som känner sig missnöjda söker sig till "alternativa" informationskanaler, sa Holmén.

Isabella Holm påpekade att vem som helst nu kan fungera som budbärare eller tolk. Tidigare upplevdes högutbildade och universitetsanställda ha en hög status, men bland annat Finlands statsminister Juha Sipilä har uttalat sig om ”all världens docenter” i en nedsättande ton.

Medier måste vara transparenta

Också Jeanette Björkqvist lyfte fram att många politiker anser att de inte har något ansvar gentemot journalisterna.

– Under det senaste året har det inte alls varit självklart att politiker ställer upp, många politiker vägrar ge intervjuer, sa Björkqvist.

I stället är det Twitter och bloggar som gäller för många – där ställer ingen kritiska följdfrågor.

– Journalister måste hitta sätt att handskas med den här situationen, det funkar inte att låtsas att allt är som förr, sa Anu Koivunen.

Enligt henne blir det allt viktigare att medierna visar hur det journalistiska resonemanget fungerar och vilka val som görs.

– Medierna måste visa att man kommit vidare från stadiet där man bara varit en neutral arena, sa Koivunen.

Enligt Stefan Eklund är journalisterna lite för självgoda – en förändring måste ske inom mediefältet.

–  Vi behöver ställa oss kritiska frågor och vara transparenta. Politiker som öppet föraktar medier, det har vi sett förr i historien – med ödesdigra konsekvenser, sa Eklund.

Seminariet ordnades av alumnföreningen för Helsingfors universitet, Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland, Svenska ärenden vid Helsingfors universitet, Kansalaisfoorumi och Svenska folkskolans vänner. Evenemanget var det första av en tredelad serie 2017. Nästa seminarium ”Bildning och omfördelning av makten! Vilka är de nya formerna av (o)delaktighet?” ordnas den 11 maj.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
 

Etiketter: politik media

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln