Förlorar Svenskfinland till Sverige?
Allt fler finlandssvenskar väljer att flytta över Finska viken för jobb och studier i Sverige. De två senaste åren har utflyttningen varit extra stor, framkommer det i tankesmedjan Magmas nya rapport. På Magma är man ändå försiktiga med att tala om hjärnflykt – fastän ordet finns med i rapportens rubrik.
Magmas chef Nils-Erik Forsgård inledde seminariet kring den nya rapporten genom att ställa sig tveksam till ordet hjärnflykt.
– Implikationen är att de som stannat kvar är lite korkade. Det är ett svårt begrepp, sa Forsgård.
Enligt honom pågår diskussionen om utflyttningen till Sverige i skymundan och han påminde också om att i öppna samhällen rör sig folk som de vill.
– Statsmakten kan inte förhindra utflyttning, men nog skapa incitament för folk att stanna kvar. Vilka incitament finns i dag att stanna kvar i Finland?
Forsgård sa att det är lätt att ställa frågor, svårare att få explicita svar på dem. Som orsaker varför många väljer Sverige framom Finland nämnde han bland annat att den svenska ekonomin växer snabbare än den finska. En annan orsak kan vara språket – en svenskspråkig känner sig lätt hemma i Sverige.
Låter siffrorna tala
Rapporten Hjärnflykt eller inte? är skriven av Kaisa Kepsu-Lescelius som är utredningsansvarig vid Magma. Hon har också tidigare forskat om svenskspråkigas utflyttningsmönster.
– Vi i Sverige och Finland är så nära sammanlänkande. Alla känner någon som har flyttat till Sverige, sa Kepsu-Lescelius.
Enligt henne har det funnits en stark känsla av att det är många som flyttar, men genom utredningen ville Magma föra fram siffror och statistik. Statistiken har kompletterats med intervjuer med sakkunniga och personer som flyttat till Sverige. Kepsu-Lescelius påpekar ändå att intervjuerna inte kan anses helt tillförlitliga gällande en helhetsbild – de finns med för att exemplifiera fenomenet.
Med den här rapporten strävar Magma inte heller efter att föra fram orsaker till att allt fler valt att flytta; i stället ligger fokus på siffrorna och statistiken. Kaisa Kepsu-Lescelius nämner att Svenska litteratursällskapet och Åbo Akademi samlat in över 300 migrantberättelser som kommer att analyseras.
– Den analysen kan kanske ge mer information om motiven, sa hon.
Finlandssvenskar mer benägna att flytta
Överlag har utflyttningen från Finland ökat de senaste åren och speciellt finlandssvenskarna är benägna att flytta utomlands. Under perioden 2000–2015 flyttade sammanlagt 26 000 svenskspråkiga utomlands och av dem drygt 17 000 till Sverige.
– Det känns kanske inte som att man emigrerar när man flyttar till Sverige, men de svenskspråkiga flyttar fyra gånger så ofta som finskspråkiga utomlands, sa Kaisa Kepsu-Lescelius.
Bland annat är det många som väljer att studera i Sverige men det är också jobb som lockar. I fjol flyttade 1270 finlandssvenskar till Sverige, vilket är den högsta siffran sedan 1980-talet. Kepsu-Lescelius påminner ändå om att det inte är så dramatiskt – än så länge.
– Svenskspråkiga flyttar tio gånger så ofta till Sverige som de finskspråkiga. Men vi ska komma ihåg att det bara gäller de två senaste åren och vara försiktiga med tolkningarna.
Regionala skillnader
De regionala skillnaderna är också stora inom utflyttningen. Flest utflyttare kommer från urbana regioner – och Åland som är i en klass för sig och har inte beaktats i utredningen. Personer från östra Nyland är minst benägna att flytta.
– Ett intressant trendbrott är att allt fler nylänningar flyttar till Sverige, Nyland har till och med gått om Österbotten. Också i relativa tal har Nyland gått om Österbotten. Speciellt den unga åldersklassen från Nyland och Helsingfors flyttar till Sverige, sa Kaisa Kepsu-Lescelius.
Men hur är det med hjärnflykten? Tappar Finland och Svenskfinland kunskap till Sverige?
– Utflyttarnas utbildningsnivå är rätt så lika som sedan 1980-talet. Flyttarna har en väldigt varierad bakgrund.
Kaisa Kepsu-Lescelius påminner ändå om att de som flyttar är yngre än befolkningen i genomsnitt. En stor del av de som flyttar har bara en grundutbildning eller en examen från andra stadiet. De regionala skillnaderna är ändå stora.
– Österbottningar flyttar för studier i Sverige medan personer från södra Finland har högst utbildning av utflyttarna. Det är mångfacetterat, sa Kepsu-Lescelius.
Skämtsamt talas det om en Hankenkoloni i Sverige och Kepsu-Lescelius kan delvis bekräfta att det är många ekonomer som flyttat över viken.
– Det är många med en ekonomisk eller samhällsvetenskaplig utbildning som flyttar.
Svag återflyttning
Ur ett finlandssvenskt demografiskt perspektiv är det en stor förlust att så många finlandssvenskar väljer att bo i ett annat land.
– Just nu lockar Finland inte utflyttarna att flytta tillbaka. Det här har demografiska konsekvenser, också utan att tala om kompetensflykt. Helt numerärt betyder det en förlust på finlandssvenskt håll. Många är i barnafödande ålder så då ”tar de med sig” sina ofödda barn.
I rapporten skriver Kaisa Kepsu-Lescelius att framför allt minoriteter är sårbara för befolkningsförluster. Förutom att den svenskspråkiga kunskapsbasen uttunnas påverkar flyttningsförlusten den svenskspråkiga befolkningsstrukturen negativt. Nu är flyttningsbalansen för de svenskspråkiga till Sverige rejält negativ.
– Det finns tecken på att folk skjuter upp beslutet att flytta tillbaka och väntar på bättre tider, sa Kepsu-Lescelius.
Hon påminde om att det inte är något nytt med utflyttning till Sverige, men att det är viktigt att beakta att siffrorna nu är höga.
– Flyttningen för med sig många goda saker och på individnivå är det nästan uteslutande positivt att få nya erfarenheter. Vi ska kanske inte fästa oss vid piken, konsekvenserna för Svenskfinland kommer av flyttningen i det långa loppet. Det är den långa utflyttningen vi ska oroa oss för, inte för piken. Det pågår en ständig rörelse mellan Finland och Sverige.
Hela rapporten finns att ladda ner på Magmas webbsida.
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
krigsbarn riksbankens jubileumsfond henrik meinander globalisering finlands akademi familj regnbågsfamilj tove jansson stad sibelius vetenskapsrådet hatretorik anders chydenius studentkår feminism högerextremism tryckfrihet stockholms universitet åbo akademi ungdomsförbund medborgarinitiativ yttrandefrihet bildgalleri nato medborgarforskning bokmässan krig hälsopolitik finskan i sverige extremism tvåspråkighet sls valforskning hanaholmen journalistik genusforskning migration eu ekonomi universitetsreformen demokrati doktorandstudier sociala medier lärarutbildning minoritetspolitik välfärdssamhälle pedagogik ungdomar forskningsfinansiering sverige försvarssamarbete webbarkiv nordiska ministerrådet minoritet addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare svenskan i finland partier unga forskare digitalisering högskolepolitik pressen finlandssvenskhet samer val språkfrågor partijämförelse forskningspolitik helsingfors universitet jämställdhet flerspråkighet historia kultur pisa partiledare demokratins drivkrafter magma invandring öppna data sociologi rasism läsförmåga gästkrönika innovation sverigefinländare eu-valet språkpolitik granskning romer östersjön blockpolitik runeberg socialt arbete främlingsfientlighet public service sexuella minoriteter flyktingar open access tankesmedja islam konfliktforskning språkbad studentpolitik ukä selma lagerlöf kulturpolitik svenska tiden akademisk frihet dialekter edelfelt