Kortare arbetstid kräver påtryckningar

I en färsk avhandling analyseras hur diskussionen kring förkortad arbetstid gått. Några ändringar kommer knappast att ske av sig själv.

Det har forskats en hel del i förkortad arbetstid de senaste åren. Professor John Ashton, direktör för Storbritanniens folkhälsoinstitut, föreslog för ett par år sedan att landet borde övergå till en fyra dagars arbetsvecka för att motverka stress i arbetslivet, ge folk mera tid med familjen och minska på arbetslösheten. I Göteborg gav försök med sextimmarsdagar för anställda på ett äldreboende mera ork och glädje, enligt de anställda.

I en färsk avhandling vid Uppsala universitet gör filosofie doktor Linn Spross en ekonomiskhistorisk analys av hur diskussionen kring ämnet gått och har granskat alla statliga utredningar som gjorts i ämnet i Sverige mellan 1919 och 2002.

– Jag har tittat på hur den har formulerats som en fråga. Det som är intressant är att det är en fråga som har rört på sig. Den har betytt många olika saker. Diskussionen om vad arbetstidsförkortning kostar och vem den är bra för har sett väldigt olika ut under olika perioder, säger Linn Spross i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

Enligt Spross har staten tyckt att frågan varit viktig eftersom det gjorts så många utredningar. Men att arbetstidsförkortning skulle slå igenom av sig själv är osannolikt.

– Man kan nog inte förvänta sig att arbetstidsförkortning är en fråga som välfärdsstaten kommer driva av sig själv. Om den ska leva vidare kommer det krävas starka påtryckningar från annat håll.

Linn Spross avhandling “Ett välfärdsstatligt dilemma: Statens formuleringar av en arbetstidsfråga 1919–2002” kan läsas på webben på Uppsala universitets publikationer.

Text: Addeto