”Verkligheten passar inte in i fack”
Kvalitetsjournalistik behöver både tid och utbildade journalister. Hanna Nikkanen som börjar jobba som gästprofessor vid Tammerfors universitet i augusti hoppas att de stora mediehusen också i fortsättningen orkar och vill göra kvalitetsjournalistik där innehållet är viktigast.
– Journalister blir uppsagda och arbetssätten förändras. Recessionen bidrar till att medier försvagas, säger Hanna Nikkanen.
Hon talar om mediebranschens kris som en mellanakt.
– Just nu pågår gammelmedias solnedgång och situationen är svag speciellt ur ett innehållsperspektiv. Nu behövs kvalitetsjournalistik, vem ska förklara allt för läsarna?
35-åriga Hanna Nikkanen är den yngsta gästprofessorn vid Tammerfors universitet och hon har redan en lång meritlista. Hon har varit med och grundat tidningen Fifi (Voima) och Long Play som står för ”långsam” journalistik. Nikkanen tror på journalistiken, framför allt på nya format.
– I ett historiskt perspektiv är internet ännu en ny grej, det har inte skett någon stabilisering. Fastän gammelmedia förtvinar föds det hela tiden nytt.
Nikkanen talar helst om journalistik via positiva idéer. Hon lyfter bland annat fram Poynter Institutes nya forskningsresultat enligt vilka människor verkligen vill läsa långa artiklar också på webben.
– Publiken vill konsumera ambitiöst innehåll, men det är så klart dyrare att producera bra innehåll än dåligt.
Forskningsresultaten visar att det ändå går att klara sig på kvalitetsjournalistik och att det också kan vara ekonomiskt lönsamt.
– Jag har en rätt bra feeling just nu, men branschen måste testa sig fram i ungefär 5–10 år.
Hanna Nikkanen pratar bland annat om journalistiska uppstartsföretag som hela tiden ökar. Det krävs mod för att göra något nytt, men det krävs också tid och tålamod. För att kunna lyckas med något nytt måste det nya ges tillräckligt med omsorg och tid.
– Ingen hinner säga om något fungerar eller inte. Just nu beter sig många redaktioner som personer som druckit för många koppar kaffe. Man rusar hela tiden mot något nytt, konstaterar Hanna Nikkanen.
Mer än våldsam cirkus
Förnyelseprocesserna som pågått redan länge är skadliga för innehållet om redaktionen jagar stora besökarmängder endast på kort sikt.
– Problemet är att samtidigt som vi journalister söker efter nya tillvägagångssätt i branschen borde vi förklara världen för läsarna. Jag är rädd att det kommer att ske ett avbrott i den goda och traditionella journalistiken om den nya journalistgenerationen är tvungen att sysselsätta sig själva utan möjligheter att lära sig från mer erfarna kolleger. Nu behöver vi kvalitetsjournalistik, vi lägger grunden för framtiden redan nu.
Dagens journalistik är väldigt sensationsinriktad och Nikkanen hoppas att journalistiken skulle ha andra premisser än reality-tv.
– Nu är utgångspunkten ofta ”vem skulle få situationen att explodera” och att chocka de olika parterna i debatten så mycket som möjligt.
Enligt Nikkanen är det här ett fungerande koncept i reality-tv, men inte inom journalistiken.
– Om tanken är att diskutera till exempel människorättsfrågor är det ansvarslöst att gå in med avsikten att skapa konflikter. Journalister borde inte tänka att den enda möjligheten att väcka publikens intresse är att producera någon sorts våldsam cirkus.
Också sociala medier har mycket inverkan på medierna i dagens läge och mediehusen kritiseras ofta för sensationer på sociala medier.
– En tillspetsad och ytlig journalistik motiveras ofta med att det är det enda som publiken vill ha.
I en intervju för de finländska journalisternas branschtidning Journalisti kritiserade Hanna Nikkanen bland annat en diskussion i tv-programmet A2. Programmets målsättning var att diskutera hur tryggt Finland är efter att det anlänt många flyktingar till landet under det senaste året. Efter att programmet sänts fördes en rasande debatt på sociala medier – men endast i några dagar. Nikkanen hoppas att komplicerade saker kunde diskuteras under en längre period.
– Jag var lite rädd för att diskutera tv-programmet eftersom jag inte har några färdiga lösningar. På sociala medier ökar sensationerna i styrka men frågeställningarna som medierna väljer påverkar också.
Hanna Nikkanen ser ändå ljust på framtiden.
– Många mediehus har förstått att till exempel clickbait-rubriker inte är rätt väg att gå. De har påverkat ryktet och en del mediehus har valt att sluta med sådan rubriksättning.
”I Finland förenklar media för mycket”
Enligt Hanna Nikkanen finns det mycket som Finland kunde lära sig av Sverige i mediefrågor. Nikkanen lyfter fram bland annat skillnader i diskussionskultur och hur analysen av nyheter och fenomen ser ut.
– I Finland har medier dragit slutsatsen att läsarna är lite dumma. När jag är på besök i Sverige avundas jag de svenska journalisternas sätt att arbeta, säger Nikkanen.
I Sverige förenklas inte nyheter lika ofta till en konflikt mellan två ytterligheter. Där görs mer djuplodande journalistik än i Finland, menar Nikkanen.
– Vi kunde också ta fasta på komplicerade frågor i Finland och väcka motstridiga känslor hos läsaren. I Norden kan man räkna med att publiken består av vana läsare.
Enligt Hanna Nikkanen lider Finland av att medierna förenklar för mycket och förväntar sig för lite av publiken.
– Man får inte ta tag i för svåra ämnen. Det är som om vi skulle gå omkring på äggskal.
Som ett exempel ger hon att i Sverige är diskussionen om ekonomi mer nyanserad då den inte alltid behöver komprimeras till tre enkla poänger.
– Om världen inte går under i Sverige fastän analysen är mer mångfacetterad skulle den knappast gå under här i Finland heller, säger Nikkanen.
Uppdatera journalistiken till dagens värld
Som gästprofessor vid Tammerfors universitet vill Hanna Nikkanen betona journalistikens mångfald. Dagens journalistik kan inte längre delas in i inrikes- och utrikesnyheter – i och med globaliseringen hänger allt ihop.
– Verkligheten passar inte in i fack. Det måste vara möjligt att behandla flera ämnen på en gång.
I sin undervisning vill Nikkanen ta fasta på verktygen för undersökande journalistik.
– Det går till exempel att granska ekonomi och miljö samtidigt och att samarbeta med flera experter – också över språkgränserna.
Enligt Hanna Nikkanen händer det enormt mycket inom ekonomi och i världen överlag, men journalistiken har fastnat i samma modeller som användes redan under förra århundradet.
– Det är helt galet att cross border journalism blivit en del av undervisningen först nu, Panama papers är ett exempel på den här sortens journalistik. Det är härligt att det händer, men det känns som att det kommer för sent – de ekonomiska systemen har ändrats redan för tjugo år sedan. Jag hoppas att journalistiken skulle uppdateras till dagens värld, så att arbetssätten följer förändringar i verkligheten i snabb takt.
För Nikkanen är journalistikens primära uppdrag att gå sida vid sida med publiken och hjälpa publiken att förstå det som är viktigt.
– Journalistens uppdrag är att veta lite mer än publiken.
Under intervjun betonar Hanna Nikkanen flera gånger vikten av samarbete. Som gästprofessor vill hon se sig själv bland kolleger och i planerna finns bland annat ett större gemensamt projekt.
– Det är en härlig situation att få jobba ihop med ett stort team.
Nikkanen kritiserar trenden där allt fler jobbar som frilansjournalister.
– Det är inte en bra riktning att allt fler jobbar för sig själva. Det här är ett yrke där man lär sig via samarbete.
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
studentpolitik språkbad konfliktforskning islam tankesmedja open access flyktingar edelfelt dialekter akademisk frihet svenska tiden kulturpolitik selma lagerlöf ukä medborgarinitiativ yttrandefrihet bildgalleri nato medborgarforskning sexuella minoriteter public service främlingsfientlighet socialt arbete runeberg blockpolitik finskan i sverige extremism tvåspråkighet sls eu-valet sverigefinländare innovation genusforskning migration invandring magma demokratins drivkrafter ekonomi pisa demokrati flerspråkighet forskningspolitik jämställdhet helsingfors universitet ungdomar partijämförelse språkfrågor val sverige försvarssamarbete pressen partier svenskan i finland unga forskare addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare nordiska ministerrådet webbarkiv minoritet digitalisering forskningsfinansiering högskolepolitik pedagogik välfärdssamhälle minoritetspolitik finlandssvenskhet samer doktorandstudier lärarutbildning sociala medier universitetsreformen eu historia kultur journalistik hanaholmen valforskning partiledare hälsopolitik krig bokmässan öppna data sociologi rasism läsförmåga gästkrönika ungdomsförbund åbo akademi stockholms universitet tryckfrihet högerextremism feminism språkpolitik granskning romer östersjön tove jansson regnbågsfamilj familj finlands akademi globalisering henrik meinander riksbankens jubileumsfond krigsbarn studentkår anders chydenius hatretorik vetenskapsrådet sibelius stad