”Unga forskare tappar förtroendet för universitetet”
Forskare Maria Törnroos flyttade över från Helsingfors universitet till Hanken nästan av en slump. I dag trivs hon bra i handelshögskolornas värld och har svårt att se sig tillbaka på universitetet.
– När jag skrev på min gradu frågade handledaren om jag skulle vilja fortsätta som forskare. Då sa jag nej, berättar Maria Törnroos.
Hon studerade vid Helsingfors universitet och blev magister i psykologi år 2011. Så småningom lockade ändå tanken på en forskarbana.
– Jag visste inte vad forskning betydde och förstod inte vad det innebar. Men jag ville inte heller börja med kliniskt arbete som psykolog, säger Törnroos.
I slutskedet av studierna sökte hon också in på Hanken, Svenska handelshögskolan, och började läsa grundkurser i ekonomi.
– Jag trodde att jag behövde utbildningen om jag skulle jobba med HR-frågor, men det var inte min grej. Jag är mer intresserad av arbetsrelaterad stress och andra arbetsrelaterade frågor.
Törnroos skrev sin pro gradu-avhandling om arbetsrelaterad stress. 2011 inledde hon sina doktorandstudier och insåg ganska fort att ämnet verkligen var något som intresserade henne.
Finansiering = lottovinst
Precis som för många andra doktorander i Finland var finansieringen något oklar. I början kunde Maria Törnroos delta i ett av sina handledares projekt, men så småningom skulle pengarna ta slut.
– Två veckor in som doktorand sa min handledare att jag skulle söka finansiering, då visste jag inte ens vad min avhandling skulle handla om, berättar Törnroos.
Hon fick ändå finansiering för hela doktorandperioden och pratar om det som en lottovinst. De ständiga problemen med finansiering och ekonomi var det som fick henne att söka sig vidare från Helsingfors universitet.
– I slutet av 2015 blev jag arbetslös, jag hade sökt finansiering men inte fått något. Då slog det mig: jag är värdelös och kan inte något. Jag försökte ändå ha ett öppet sinne och sökte en post doc-plats på Aalto-universitetet, berättar Törnroos.
Hon fick inte den platsen och inte heller en annan plats på Hanken som hon sökt. Till slut fick hon ändå en tjänst som forskardoktor vid Hanken.
En vi-anda på Hanken
Efter bara några månader på Hanken kan Maria Törnroos konstatera att forskningstraditionen där är annorlunda.
– På universitetet ska man skriva artikel på artikel och publicera så mycket som möjligt. På Hanken är det mer fokus på att utveckla och göra en förändring i en organisation, säger Törnroos.
Enligt henne är också stämningen på Hanken helt annorlunda än vid universitetet. Hon talar om en helt annan sorts vi-anda, något som hon saknade på Helsingfors universitet.
– Det är klart att vi tävlar med varandra också på Hanken, men vi uppmuntras till att samarbeta med flera parter, säger Törnroos.
Hon känner sig också mer uppskattad än på universitetet.
– Här kallas jag för toppforskare. Det jag aldrig hörde på uni var att ”vi vill att du ska stanna”, nu har jag hört det flera gånger redan i och med att min tjänst är till årsskiftet, säger Törnroos.
Ingen karriärutveckling på HU
Just nu söker Maria Törnroos finansiering för att kunna fortsätta forska på Hanken. Enligt henne vidgar hon sitt perspektiv där, medan hon på universitetet skulle ha fortsatt i samma spår.
– På Hanken har en helt ny värld öppnats för mig, människor kan hjälpa mig att utvidga min egen forskning.
Törnroos inser att de ekonomiska realiteterna är olika på Helsingfors universitet och Hanken, men hon tror att mycket handlar om kulturen och hur unga forskare behandlas.
– Det finns ingen möjlighet till karriärutveckling på universitetet. Det enda man har framför sig är stipendier.
På universitetet kände Törnroos också ofta att hon inte kunde tävla med de äldre forskarna i och med att de hade ett försprång.
– Det borde ges mer möjligheter för unga forskare att få fast anställning, det är tungt med korttidsjobb.
Brytningsperiod
De mycket kritiserade nedskärningarna i universitetetens budget får också en känga av Maria Törnroos.
– Nu blir projekt på hälft på grund av att någon i projektet fått sparken och då är det universitetet som lider eftersom det inte får in några pengar för forskningen.
Enligt Törnroos är både situationen och besluten ohållbara och för de anställda kan det vara svårt att förstå logiken bakom en del beslut.
– Tidigare har folk haft högt förtroende för universitet, men nu pågår en brytningsperiod hos unga. Deras sätt att se på universitetet som arbetsgivare håller på att förändras.
Sin framtid har Maria Törnroos svårt att sia om – för ett år sedan hade hon ingen aning om att hon i dag skulle jobba på Hanken.
– Jag skulle gärna ha en någorlunda fast tjänst, gärna på en handelshögskola. Men det kan hända att jag är utomlands eller arbetslös. Det är omöjligt att säga vad som kommer att hända.
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
studentpolitik språkbad konfliktforskning islam tankesmedja open access flyktingar edelfelt dialekter akademisk frihet svenska tiden kulturpolitik selma lagerlöf ukä medborgarinitiativ yttrandefrihet bildgalleri nato medborgarforskning sexuella minoriteter public service främlingsfientlighet socialt arbete runeberg blockpolitik finskan i sverige extremism tvåspråkighet öppna data eu-valet sverigefinländare innovation genusforskning migration invandring magma demokratins drivkrafter ekonomi pisa demokrati flerspråkighet forskningspolitik jämställdhet helsingfors universitet ungdomar partijämförelse språkfrågor val sverige försvarssamarbete pressen partier svenskan i finland unga forskare addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare nordiska ministerrådet webbarkiv minoritet digitalisering forskningsfinansiering högskolepolitik pedagogik välfärdssamhälle minoritetspolitik finlandssvenskhet samer doktorandstudier lärarutbildning sociala medier universitetsreformen eu historia kultur journalistik hanaholmen valforskning partiledare hälsopolitik krig bokmässan sls sociologi rasism läsförmåga gästkrönika ungdomsförbund åbo akademi stockholms universitet tryckfrihet högerextremism feminism språkpolitik granskning romer östersjön tove jansson regnbågsfamilj familj finlands akademi globalisering henrik meinander riksbankens jubileumsfond krigsbarn studentkår anders chydenius hatretorik vetenskapsrådet sibelius stad