En framgångsrik forskare kan vara en bra popularisatör

Ska en forskare presentera sin forskning i media? Förvrängs budskapet när journalisten skriver ut en intervju? Bland annat det här diskuterades i Helsingfors universitets tankehörna i mars.

I mars ordnade Politiikasta.fi, Uutistamo och Allegra Lab Helsinki en paneldiskussion i Helsingfors tankehörna om vetenskapspopularisering.

I diskussionen deltog universitetslektor Emilia Palonen, professor Esa Väliverronen, chefredaktör Riikka Suominen och antropolog Miia Halme-Tuomisaari. Tillfället modererades av chefredaktör Johanna Vuorelma.

Under evenemanget diskuterades bland annat huruvida en forskare alltid ska tacka ja till en intervjuförfrågan. Emilia Palonen påpekade att många forskare inte vill ge intervjuer eftersom budskapet brukar ändra form när journalisten skriver nyheten.

– Under sommaren blev jag till exempel intervjuad för Helsingin Sanomat och i slutet av intervjun sa journalisten ”tack för de här åsikterna”. Jag visste inte vad jag borde ha svarat, det handlade inte om åsikter utan om forskningsbaserad kunskap. Men medierna har en tendens att politisera, sa Palonen.
 

I en del forskarkretsar kan för mycket medieuppmärksamhet ses som en negativ sak – hinner forskaren verkligen forska om hen hela tiden ger intervjuer till medier?

– Den här kulturen håller på att förändras. En framgångsrik forskare kan vara en bra popularisatör utan att förlora trovärdigheten. Det blir allt vanligare att marknadsföra vetenskap, sa Esa Väliverronen.

Enligt honom är det viktigt att forskare för fram sin kunskap. Miia Halme-Tuomisaari önskar sig en mer aktiv roll från universiteten gällande kommunikationen. Det finns mycket kunskap, men den förmedlas inte alltid.

– Universitetets kommunikationsavdelning kunde vakna till att börja marknadsföra mera, sa hon.

Halme-Tuomisaari föreslog bland annat tv-programmet ”Halv åtta hos docenten” eller en tillställning i universitetets festsal en gång i månaden då universitetets forskare kunde presentera sin senaste forskning.

– Vi kunde tänka mer så att en forskare inte endast är den som presenterar slutresultat utan också kan delta i den pågående diskussionen, sa Halme-Tuomisaari.

Internet och sociala medier har på sätt och vis gjort forskningen mer tillgänglig för andra än akademiker men det kan trots det vara svårt att hitta information.
– Internet har demokratiserat informationen. En blogg är ett bra sätt att föra fram de egna kunskaperna, men det skulle vara bra om någon skulle redigera forskarens text, sa Esa Väliverronen.

Riikka Suominen lyfte fram Konestiftelsens satsning Kommer Finland att fördelas (fri översättning) i vilken journalister och forskare har samarbetat. Hon påpekade att journalister ibland kan ha svårt att se särdragen i forskning.

– På forskarspråk kan en liten nyans berätta mycket. Sammanfattningen och förenklingen görs med tanke på publiken. Journalistens uppdrag är att tänka på läsaren, sa Suominen.

Emilia Palonen ifrågasatte också forskarens roll i sociala medier.

– Hur hinner man ta del av ett snabbt flöde? Om man en gång börjar med det, kommer man någonsin loss?

Hela diskussionen finns att se på Helsingfors universitets webbsida (på finska).

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto