Inbördeskriget enligt fem kvinnor

I de flesta historieböcker är kvinnor så gott som osynliga men i Anna Lindholms nya bok Projekt Ines är det kvinnorna som står i huvudrollen. Enligt henne har vi en fattig historia om vi bara ser den med manlig blick.

Projekt Ines fick sitt startskott 2009 när Anna Lindholms morfar visade brev som Lindholms mammas farmor Ines hade skrivit.

– Jag kände igen mig i det som Ines skrev, men jag känner inte igen mig i historieprofessorernas texter. Efter att jag hade läst breven ville jag veta om det fanns fler kvinnor som tänkte som Ines, berättar Lindholm.

Enligt henne hittade hon via Ines något konkret som hennes feministiska sida fick ta sig an.

– Jag fick gräva fram kvinnorna och titta på deras historia genom deras ögon, inte Mannerheims.

Till slut hittade Lindholm fem kvinnor som via brev och annat arkivmaterial fick ge sin syn på inbördeskriget år 1918. Boken har en akademisk grund men Lindholm valde medvetet att skriva populärvetenskapligt i stället för att skriva en doktorsavhandling.

– Det är viktigt att kommunicera tydligt det som kan uppfattas som svårt och jag vill nå ut till en bredare publik. Vem som helst ska kunna läsa och förstå boken, oavsett om personen har akademiska poäng eller inte, säger Anna Lindholm.

En resa med flera lärdomar

Under projektets gång har många reagerat på att Lindholm inte har studerat historia på akademisk nivå. Enligt henne är det inte så viktigt; hon blottar sig själv i boken.

– Jag vet inte allt och det var också viktigt för mig att få med det i boken.

Lindholm säger att hon har gjort en resa tillsammans med materialet – och allt det hon har lärt sig vill hon dela med sig. Enligt henne behöver man inte ha koll på allt, men det är viktigt att ta reda på fakta.

– Bara för att jag inte vet något behöver det inte betyda att jag ska sitta tyst. För Projekt Ines har jag läst mycket.

De som hon minst riktar sig till är historiker.

– De har ju alla fakta, men jag vill öppna deras ögon. Det är en fattig historia om det bara finns en manlig blick. Egentligen har jag skrivit för mig själv eftersom jag har svårt att ta till mig den kompakta litteraturen.

Projekt Ines kan placeras i hyllan för ”creative non fiction” som också fungerar bra i undervisningen. Själv jobbar Lindholm som gymnasielärare i Sverige och vet hur verkligheten ser ut i klassrummen.

– Jag vill visa hur man söker information och jag har fått kommentarer om att Projekt Ines gör en sugen på att själv gå till arkiven och gräva, berättar Lindholm.
 

Anna Lindholm. Foto: Eva Tordera.
Anna Lindholm. Foto: Eva Tordera.

Arkebuseringar om dagarna

Under projektets gång överraskades Anna Lindholm av att inbördeskriget fortfarande är ett väldigt tabubelagt ämne för finländarna.

– Hur ska du förhålla dig politiskt till kriget? Det är särskilt känsligt för personer med bakgrund i den röda sidan. Det är också svårt att enas om vad kriget ska kallas.

En annan överraskning fick Lindholm då hon började titta närmare på Finlands väg till självständighet.

– Jag trodde att självständigheten var mycket klarare då 1917, men Finland blev självständigt mer av en slump. Det fanns ingen egentlig folkrörelse – knappt några vanliga människor eller ens politiker jobbade aktivt för självständigheten. Det här tog lång tid för mig att förstå.

Händelserna som utspelat sig för nästan hundra år sedan har funnits med Lindholm i flera år. I början kunde hon leva in sig i kriget, men 2014 kom en vändning i samband med bland annat det ökade hotet från Ryssland och Islamiska statens framfart. Steg för steg ändrades världen och blev allt hårdare.

– Det blev obehagligt och jag har mått väldigt dåligt. På dagarna läste jag om arkebuseringar och på kvällarna såg jag nyheter om halshuggningar. Kriget var inte längre bara där och då utan här och nu. Tyvärr har boken blivit mer aktuell.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln