Kärnkraften en kärnfråga för miljöpartierna
De gröna partierna i Sverige och Finland är ännu förhållandevis unga. Det finns naturligtvis likheter mellan partierna men enligt Ann-Sofie Hermanson, universitetslärare i statskunskap, är inställningen till EU en stor skillnad mellan De Gröna och Miljöpartiet.
Ann-Sofie Hermanson. Foto: Åbo Akademi.
– Skillnaderna mellan partierna har varit synliga ända från början. I Finland har De Gröna hela tiden haft en bredare profil och rötter i väldigt många sakfrågor, medan Miljöpartiet mest är inriktat på miljöfrågor, säger Ann-Sofie Hermanson från Åbo Akademi.
Enligt Hermanson har De Gröna bland annat haft starka kvinnor och feminister i leden, partiet har stött handikapporganisationer och varit en förespråkare för minoriteter.
– Den främsta likheten mellan partierna är att båda försökt vara den fräscha kraften i politiken. I dag ses kanske protestpartier som alternativa partier, men miljöpartierna har lyckats vara ett alternativ på ett konstruktivt sätt, säger Hermanson.
Kärnkraften är en kärnfråga för Miljöpartiet och De Gröna.
– Det är omöjligt för partierna att kompromissa på den frågan. Det är direkt avgörande för trovärdigheten, säger Hermanson.
EU delar partierna
I EU-valet i maj 2014 gick det framåt för Miljöpartiet men bakåt för De Gröna. Enligt Hermanson kan inställningen till EU vara en avgörande faktor för partiernas resultat i det senaste valet.
– I Finland är De Gröna mer positivt inställda till EU, medan andra partier såsom Sannfinländarna är EU-kritiska. Det är den kritiska hållningen som nu vinner stöd. I Sverige har ju Miljöpartiet haft en starkt EU-kritisk agenda. Det kan vara inställningen till EU som har varit avgörande för framgången, säger Ann-Sofie Hermanson.
Bland de finländska väljarna är det framför allt stadsbor som röstar på De Gröna.
– Det är unga, utbildade och internationellt orienterade personer som röstar på partiet, säger Hermanson.
I Sverige är det den EU-kritiska sidan som dominerar i väljarkåren för Miljöpartiet.
– I Finland ser De Gröna fördelar med öppna gränser och en mer internationell identitet. I Sverige är inställningen till EU klart mer kritisk.
Språkrör i stället för partiledare
Organisatoriskt klassar Hermanson Miljöpartiet som en klockren bild av ett anti-parti. Partiet har inte en partiordförande utan två språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson.
– De vill inte gå in i politiken på ett klassiskt vis, utan delar hellre ledarskapet på flera personer. I Finland försökte De Gröna med att partiordföranden inte skulle sitta som minister men det var ingen bra lösning.
Enligt Hermanson har De Gröna utvecklats till ett ”vanligt” parti, medan Miljöpartiet fortfarande är som ur en handbok för hur ett miljöparti byggs upp. Men en ordförande i stället för två språkrör kunde gynna partiet, medan det omvända – att införa språkrör – diskuterats i Finland.
– En ordförande får mer uppmärksamhet inför val, men Miljöpartiet har också klarat sig bra de senaste valen. Det viktiga är att välja språkrör som ger partiet utrymme i medierna.
Fakta om partistorlek:
- De Gröna i Finland fick i senaste riksdagsval år 2011 7,3 procent av rösterna, vilket gav 10 platser av 200 i riksdagen. Resultatet var sämre än i riksdagsvalet år 2007 då De Gröna fick 8,5 procent av rösterna och 15 platser.
- I kommunalvalet år 2012 fick De Gröna 8,5 procent av rösterna.
- I riksdagsvalet år 2010 fick Miljöpartiet 7,3 procent av rösterna och således 25 platser av 349. Resultatet är bättre än i riksdagsvalet år 2006 då Miljöpartiet fick 5,2 procent av rösterna och 19 platser.
- I kommunalvalet år 2010 fick Miljöpartiet 7,1 procent av rösterna.
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
finlands akademi familj regnbågsfamilj tove jansson stad sibelius vetenskapsrådet hatretorik anders chydenius studentkår krigsbarn riksbankens jubileumsfond henrik meinander globalisering socialt arbete runeberg blockpolitik östersjön romer granskning språkpolitik feminism högerextremism tryckfrihet stockholms universitet innovation gästkrönika läsförmåga rasism sociologi öppna data bokmässan magma demokratins drivkrafter partiledare valforskning hanaholmen kultur historia flerspråkighet universitetsreformen helsingfors universitet forskningspolitik jämställdhet välfärdssamhälle pedagogik ungdomar partijämförelse forskningsfinansiering sverige försvarssamarbete partier svenskan i finland unga forskare addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare nordiska ministerrådet webbarkiv minoritet digitalisering högskolepolitik pressen minoritetspolitik finlandssvenskhet samer val språkfrågor lärarutbildning sociala medier doktorandstudier demokrati pisa ekonomi eu invandring migration genusforskning journalistik sverigefinländare eu-valet sls tvåspråkighet extremism finskan i sverige hälsopolitik krig främlingsfientlighet public service sexuella minoriteter medborgarforskning nato bildgalleri yttrandefrihet medborgarinitiativ ungdomsförbund åbo akademi svenska tiden akademisk frihet dialekter edelfelt flyktingar open access tankesmedja islam konfliktforskning språkbad studentpolitik ukä selma lagerlöf kulturpolitik