Forskarförbundet: Universitetsreformen misslyckades i Finland
I Sverige funderar man för tillfället på att ändra statliga universitet och högskolor till privata stiftelser, men finländska Forskarförbundet varnar Sverige om för snabba beslut. Enligt förbundets ordförande har den nya universitetslagen inte varit lyckad i Finland.
Enligt Tapani Kaakkuriniemi, ordförande för finländska Forskarförbundet, skedde den finländska universitetsreformen allt för snabbt. Han påpekar att chanserna att kommentera det nya lagförslaget blev ytterst marginella eftersom Undervisningsministeriet inte offentliggjorde förslagen mer än några gånger.
– Den första gången som hela lagtexten offentliggjordes var i maj 2008. Då skickades den på kommentarrunda. De kommentarer som Forskarförbundet gav i september 2008 speglade väldigt bra de rådande misstankarna hos universiteten. Dessutom fick det akademiska samfundet en bild av att kommentarerna inte beaktades, säger Tapani Kaakkuriniemi för Addeto.
Lagförslaget kritiserades mycket
Det var flera aspekter av lagförslaget som kritiserades. Enligt Kaakkuriniemi behöver universiteten autonomiskt och kollegialt beslutsfattande där forskarsamhällets representanter har bestämmande position.
– Därför borde majoriteten av universitetens styrelser bestå av medlemmar ur universitetssamfundet. Undervisningsministeriet föreslog att majoriteten skulle ha varit utomstående, men det här lyckades vi till slut få en ändring på.
Reformen orsakade mycket bekymmer bland universitetspersonalen. Bland annat det tidigare tjänstesystemet ersattes av ett nytt arbetsavtalssystem.
– Det här väckte brett motstånd eftersom uppsägningsskyddet försämrades.
Från universitet till linjeorganisation
Enligt Kaakkuriniemi oroade sig personalen också för att man nu på universiteten försökte införa en linjeorganisation känd ur affärsvärlden. Linjeorganisationen innebär vertikala styrförhållanden där meddelanden nerifrån uppåt inte har några vettiga kanaler.
– Undervisningsministeriet framförde att lagreformen ökar universitetens autonomi men det här kritiserades brett eftersom autonomibegreppet hade förvandlats till en karikatyr av autonomi, säger Kaakkuriniemi.
Forskarförbundet kritiserade också rekryteringspraxisen – förutom i professorsvalen finns det inga chanser överklaga beslutet.
– Allt går enligt chefens, till exempel dekanens, beslut. Att man inte längre kan överklaga beslutet är den största försämringen för personalens ställning.
Negativa förändringar
Universitetsreformen som genomfördes år 2010 får alltså inte höga poäng av Forskarförbundets ordförande Tapani Kaakkuriniemi. Enligt honom har alltför mycket försämrats.
– Personalens avanceringsmöjligheter i universitetens lönesystem beror åtminstone 25–40 procent på närmaste chefens och arbetstagarens personkemi.
Andra problem är de visstidsanställdas föräldraledigheter – visstidsanställningen kan sluta mitt under föräldraledigheten. Visstidsanställningar radas fortfarande efter varandra, fastän det borde ha blivit ett slut på det i och med reformen.
– Det här är lagstridigt, påpekar Kaakkuriniemi.
Många universitet har också inlett samarbetsförhandlingar där målsättningen är att minska personalen. I ett pressmeddelande från november kritiserar Forskarförbundet och Professorsförbundet samarbetsförhandlingarna. De skriver att förhandlingarna skapar en skräckfylld atmosfär i universiteten.
– Personalen står för universitets resultat. Trots det tycks universitetsarbetsgivaren se personalen främst som en utgift i bokslutet, skriver de i pressmeddelandet.
”Universitet leds som en fabrik”
Det är alltså inte svårt att gissa sig till att universitetsreformen inte var lyckad enligt Tapani Kaakkuriniemi. Han sparar inte på orden då han beskriver dagens finländska universitet.
– Universitetet har privatiserats och leds som en fabrik fastän ett sådant sätt att leda inte lämpar sig för universitetets verksamhet. Dessutom är det oklart vem som egentligen äger det privatiserade universitetet. Det finns inga egentliga ägare förutom i de två stiftelseuniversiteten Aaltouniversitet och Tammerfors tekniska universitet som ägs av universitetsstiftelser.
Det största problemet med reformen är ändå osäkerheten gällande anställningsförhållandena.
– Allt vore bättre om universiteten fortfarande skulle vara statliga och personalen skulle ha tjänsteförhållanden. Då skulle öppenheten och offentligheten fungera bättre. Både atmosfären på arbetsplatsen och arbetsgivarens och arbetstagarnas förhållanden är mycket spändare nu än tidigare. Det här syns också i förfrågningar som förbunden och till och med universiteten gjort gällande arbetstrivsel, säger Kaakkuriniemi.
Reformen skjuts upp i Sverige
Den svenska reformen, som skulle möjliggöra att de statliga universiteten blir privata stiftelser, försenas sannolikt med ett år, skrev svenska medier i oktober.
Sveriges utbildningsminister Jan Björklund presenterade förslaget i juni men förslaget har mött mycket kritik. Enligt regeringen är syftet att ge universiteten större möjligheter att teckna avtal i internationell forskningsverksamhet, utan att vara begränsade i rollen som myndighet.
– Det finns olika typer av kritik. De som är emot stiftelseidén har fel. Det finns dock några delfrågor som behöver utredas mer innan något beslutas. Men vi tänker gå vidare med tanken om möjliggörande för mer självständighet för universiteten, säger han till TT.
Den svenska reformen skiljer sig ändå från den finländska i och med att stiftelseformen inte skulle gälla alla högskolor såsom i Finland. Enligt Björklunds bedömning är stiftelseformen aktuell främst för de tio största lärosätena, skriver Svenska Dagbladet.
Universitetspersonalen motsätter sig
I oktober skrev över 30 svenska professorer, lektorer och docenter ett debattinlägg i Dagens nyheter där de kritiserade lagförslaget. Kritiken påminner om kritiken i Finland.
– Utan belägg vill de trumfa igenom en syn på forskning och högre utbildning som en affärsverksamhet bland andra, där nyttan mäts enbart i kortsiktiga penningmått. Synsättet doldes tidigare under slagord som ”kvalitet” och ”innovation”; nu framhålls ”internationalisering” och ”frihet”. Förslagets verkliga innebörd är dock rakt motsatt, skrev de.
Enligt skribenterna bör universitetens kärnverksamhet förbli en gemensam, offentlig angelägenhet. De påpekar att universiteten inte ska ses som enskilda företagsverksamheter. Också Sveriges Akademikerförbund SSR påpekade i ett pressmeddelande i september att processen har varit för snabb och felaktig.
– Stiftelser ska vara oföränderliga, och aktiebolag ska generera vinst. Båda de motiven är främmande för högre utbildning och forskning vars syfte har en betydligt bredare och mer långsiktig funktion på samhällsnivå, påpekar SSR:s samhällspolitiska chef Ursula Berge.
Kaakkuriniemis tips för Sverige
- Var noggranna med hur rekryteringsförfarandet byggs upp. Se till att man kan överklaga besluten hos en annan instans än den allmänna domstolen.
- Se till att förtroendemännens position är så bra som möjligt.
- Försäkra er om att personalen har bestämmanderätt i universitetsorganen på olika nivåer.
- Universiteten måste ha jämställda arbetsgemenskaper, de ska inte vara något hemligt sällskap. Ett stiftelseägt universitet är juridiskt privat men inget hindrar det att verka så transparent som möjligt. Det finns också flera företag där man gör så.
- Ge inte upp!
- Sälj inte era rättigheter och principer – åtminstone inte för billigt!
Nyhetsarkiv
Senaste nyheter
Etikettmoln
studentpolitik språkbad konfliktforskning islam tankesmedja open access flyktingar edelfelt dialekter akademisk frihet svenska tiden kulturpolitik selma lagerlöf ukä medborgarinitiativ yttrandefrihet bildgalleri nato medborgarforskning sexuella minoriteter public service främlingsfientlighet socialt arbete runeberg blockpolitik finskan i sverige extremism tvåspråkighet sls eu-valet sverigefinländare innovation genusforskning migration invandring magma demokratins drivkrafter ekonomi pisa demokrati flerspråkighet forskningspolitik jämställdhet helsingfors universitet ungdomar partijämförelse språkfrågor val sverige försvarssamarbete pressen partier svenskan i finland unga forskare addeto jämför arbetsliv media utbildning addeto intervjuar politik samarbete norden avhandling skolfrågor forskningsprojekt finland forskare nordiska ministerrådet webbarkiv minoritet digitalisering forskningsfinansiering högskolepolitik pedagogik välfärdssamhälle minoritetspolitik finlandssvenskhet samer doktorandstudier lärarutbildning sociala medier universitetsreformen eu historia kultur journalistik hanaholmen valforskning partiledare hälsopolitik krig bokmässan öppna data sociologi rasism läsförmåga gästkrönika ungdomsförbund åbo akademi stockholms universitet tryckfrihet högerextremism feminism språkpolitik granskning romer östersjön tove jansson regnbågsfamilj familj finlands akademi globalisering henrik meinander riksbankens jubileumsfond krigsbarn studentkår anders chydenius hatretorik vetenskapsrådet sibelius stad