Läsarbrev var en del av pressen redan på 1700-talet

Material producerat av läsare är ingen nymodighet i pressen. Redan på 1730-talet förekom det läsarbrev i svenska tidningar.

På 1730-talet utkom en genre publikationer med nya ambitioner i Sverige. Tidigare periodisk press hade ägnats åt akademiska frågor eller tjänat regimens syften. Den nya genren, så kallade moraliska veckoskrifter, hade mer underhållande ambitioner och riktades till en publik på en marknad.

I en avhandling i litteraturvetenskap från Göteborgs universitet behandlar Tilda Maria Forselius denna veckopress med fokus på läsarbrevens former, innehåll och funktioner.

I svenska pressens historia deltog läsarna nu för första gången genom att skriva brev och texter. Enligt Forselius forskning fick läsarna också svar.

I åtta av de nio veckoskrifter utgivna på 1730-talet som Tilda Maria Forselius har studerat finns artiklar i brevform, varav flertalet presenteras som läsarbrev. Hur stor del av dessa som var autentiska läsarbrev och hur många som var påhittade av redaktörerna själva går inte att besvara.

– Jag fokuserar inte på frågan om breven var autentiska eller påhittade, utan på det intryck som veckoskrifterna ger av att läsare kunde komma till tals i tryck. Brevformen gav innehållet en särskild makt, därför att den gav veckoskrifternas publik intryck av att representera läsare, säger Tilda Maria Forselius i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.

I breven behandlades ämnen om ekonomi, moral, livsstil, dygd och vänskap. Det formulerades också värden kring det nationellt svenska och det svenska språkets renhet skulle värnas. Läsarbreven var ändå inget nöje för hela folket.

– Cirka 95 procent av folket hade ingen möjlighet att läsa eller att bidra med texter till veckoskrifter av denna art. Ändå var detta startskottet till en underhållande periodisk press på svenska, säger Tilda Maria Forselius i pressmeddelandet.

Göteborgs universitets pressmeddelande