De språkliga rättigheterna förverkligas inte i Finland

Det finns fortfarande brister när det gäller rätten att få service på svenska hos myndigheterna i tvåspråkiga kommuner. Under de senaste åren har myndigheterna fäst betydligt mer uppmärksamhet vid de språkliga rättigheterna i planeringen, men de goda avsikterna syns inte ännu i praktiken.

Detta konstateras i statsrådets nyaste berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen som lämnats till riksdagen. De tidigare berättelserna har lämnats åren 2006 och 2009. Den nyaste berättelsen fokuserar på de ändringar som skett i fråga om hur de språkliga rättigheterna har förverkligats sedan år 2009, i myndigheters verksamhet.

Enligt berättelsen finns det fortfarande brister särskilt när det gäller de svenskspråkigas rätt att få service hos myndigheterna på sitt eget modersmål. Enligt myndigheterna beror det här till en stor del på bristen på språkkunnig personal. Under de senaste åren har medborgarna varit särskilt oroliga för att den språkliga servicen inte alltid fungerar vid nödcentralerna samt inom social- och hälsovården.

– De språkliga rättigheterna hör till individens grundläggande rättigheter. Med tanke på individens grundtrygghet är social-, och hälsovård på eget språk viktig i livets alla skeden. Därför är det viktigt att genast från början beakta att språkliga rättigheter förverkligas i praktiken i kommande strukturreformer, till exempel i kommunreformen. Språkliga rättigheter får inte hamna i kläm i reformerna, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson i Justitieministeriets pressmeddelande.

Syftet med statsrådets berättelse är att öka beslutsfattarnas, myndigheternas och medborgarnas kunskaper om förhållandena för de olika språkgrupperna. I statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin föreslås bland annat större synlighet beträffande nationalspråken samt information om möjligheterna att lära sig språk och att möta andra språkgrupper.

För beredningen av berättelsen hördes den här gången på ett mer omfattande sätt än tidigare olika myndigheter, organisationer och medborgare. I berättelsen behandlas också på ett grundligare sätt än tidigare internationella fördrag om språkliga rättigheter samt andra språkgrupper i Finland.

Antalet personer som talar ryska och särskilt estniska som modersmål har ökat betydligt under de senaste åren. Enligt rapporten har inställningen till personer som talar ryska blivit bättre under de senaste åren. Också antalet tjänster på ryska har ökat i någon mån – i synnerhet i Östra Finland, där nivån på ryskspråkiga tjänster är relativt bra. Personer med estniska som modersmål förutsätts däremot förstå finska, vilket kan leda till missförstånd och problem i fråga om tillgången på tjänster.

När det gäller teckenspråk framhävs det i rapporten att särskilt det finlandssvenska teckenspråkets ställning har försämrats.

Positiv utveckling är att ledningen vid myndigheter och organisationer för språkfrågor enligt berättelsen aktivare än tidigare har arbetat för bättre språklig service. Språkprogram och -strategier har utarbetats för att trygga nationalspråkens och bland annat också de samiska språkens, romanis och teckenspråkens ställning, men det har inte ännu lett till att servicen systematiskt skulle ha förbättrats.

I berättelsen konstateras också att attityderna mot olika språkgrupper har blivit hårdare på senaste tiden. Behovet av en värdediskussion om minoriteterna i vårt land och tolerans mot andra språkgrupper har lyfts fram.

– Hot om våld och hatprat är alltid en oacceptabel kränkning. Den senaste tidens påhopp och hot mot bland annat finlandssvenska journalister måste tas på största allvar. Det samma gäller naturligtvis hot eller hatprat mot andra personer och andra minoriteter såsom samer, romer eller invandrare. I vårt samhälle måste vi klart visa att hot inte är acceptabla, säger minister Henriksson i pressmeddelandet.

Statsrådets berättelse
Justitieministeriets pressmeddelande