”Ett finskt Finland är en illusion”

Myten om ett Finland med en enda enhetskultur göder rasism, skriver Miika Tervonen i ett blogginlägg för Konestiftelsen. Han belönades med priset Vuoden Tiedekynä (årets vetenskapsskribent) och har i snart 15 år forskat om etnicitet och minoriteter. I en intervju för Addeto pratar Tervonen om Finlandsbilden.

– Jag forskar om föränderliga sätt att uppleva och föreställa sig finskhet. Finland har alltid varit ett land som består av flera kulturer och jag vill forska om hur bilden om finskhet förändras, säger Miika Tervonen.

I mars 2017 belönades Miika Tervonen som årets vetenskapsskribent av Konestiftelsen för sin artikel ”Historiankirjoitus ja myytti yhden kulttuurin Suomesta” – alltså Historieskrivning och myten om ett enhetskulturellt Finland. Tervonen konstaterar ändå att det inte finns någon enkel förklaring för myten om att Finland bara skulle ha en kultur.

– När jag granskade texter som skrivits av historiker under 1800-talet och i början av 1900-talet kunde jag inte komma åt myten i det hänseendet att historikerna hade ärvt en färdig tanke om en nationell kultur från tidigare skribenter. I historikernas texter syntes ett europeiskt och nationalromantiskt sätt att uppfatta en nation som kraftigt förenklade den komplicerade verkligheten.

I sin artikel granskade Tervonen hur pionjärerna av finländskt historieskrivande gjorde en kraftig förenkling och började prata om Finlands folk och historia i singularis, fastän det fanns flera kulturer i landet. I dag beskrivs Finland fortfarande som ett land med ett folk, men enligt Tervonen borde den här bilden breddas.

– Som minoritetsforskare skulle jag gärna se en mer realistisk bild av vad finskhet innebär. Vi har vuxit upp med den nationalistiska tanken om en klart definierbar nation. Verkligheten är ändå mer komplex och vi kan inte neka andras historia, säger Tervonen.
 

Foto: Aleksi Poutanen.
Foto: Aleksi Poutanen.

Begreppet finskhet är smalt

Myten om en kultur hänger enligt Miika Tervonen ihop med Finlands nationalistiska historia. Finskheten skapades i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet under en tid då det var viktigt att förstärka Finlands autonomi och ställning som nation.

– När nationen byggdes upp kring fennomanin och äktfinskheten ledde det till en förenklad bild av det finländska folket. När tanken om finskhet kristalliserades blev folkets historia plötsligt väldigt intressant. Elias Lönnrot och Lördagssällskapet är exempel på att eliten så att säga gick till skogen för att hitta ett folk.

Trots att Miika Tervonen ställer sig kritiskt till tanken om ett Finland bestående av en kultur vill han ändå inte förneka till exempel det finska språkets verklighet.

– Det skulle vara absurt, även om ett gemensamt finskt språk är ett synnerligen färskt historiskt fenomen. Däremot är finskhet som identitet en social konstruktion. Ett finskt Finland är också en illusion i det hänseendet att det alltid har funnits en större kulturell, språklig och religiös bredd i landet än vi normalt tänker. Jag skulle vilja hitta ett sätt att se på samhället utan nationalistiska glasögon, säger Tervonen.

Därför anser Miika Tervonen att begreppet finskhet är väldigt smalt.

– Det är problematiskt om vi definierar finskhet på ett sätt som inte rymmer till exempel vår ursprungsbefolkning samerna. Det bästa för alla vore att bygga upp ett samhälle som också andra än vita och personer med finska som modersmål kan uppleva som sitt eget.
 

Foto: Aleksi Poutanen.
Foto: Aleksi Poutanen.

”Vad finns bakom myterna?”

Som historieforskare ser Miika Tervonen sig själv som en del av en större förändring där man övergått från att bygga nationella historier till att kritiskt omvärdera dem.

– Tidigare var det historikerna som skapade myterna men i dag försöker majoriteten av historieskrivningen häva detta – vad finns bakom myterna? Efter andra världskriget har samma utveckling skett också i stor utsträckning i svensk forskning.

Enligt Tervonen har det varit lättare att bygga upp en svensk nationalstat jämfört med Finland – Sverige hade på sätt och vis god tur med de förlorade krigen.

– Sverige förlorade Finland och Norge och efter det blev det tydligare att bygga upp en nationalstat på den gamla dynastins traditioner. I Norge har däremot självständighetskamperna fött en liknande tanke om ett enhetligt allmogefolk som i Finland.

I Sverige kopplades uppbyggandet av nationen snarare till tankar om ras än till språk. Rasläran hade också en mycket synligare roll i Sverige än i Finland.

Miika Tervonen påpekar att alla europeiska länder nu är tvungna att diskutera nationalitet och etnisk mångfald.

– Som ett arv av nationalismen uppfattar vi inte människors rörlighet som en del av folket och nationen.

Enligt Tervonen finns det vissa fördelar med en illusion om enhetlighet, till exempel under kriser, men den har också sitt pris.

– Nu under 2010-talet är tanken om enhetlighet mer till skada än till nytta, säger Tervonen.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln