Nedskärningar väntar i Finland

De följande fyra åren leds Finland av en regering bestående av Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet. På agendan ligger nedskärningar samtidigt som man vill få Finland på fötterna. Professor Göran Djupsund kommenterar det politiska läget i Finland för Addeto.

I motsats till år 2011 då regeringsbildningen drog ut på tiden och till slut landade på en regnbågsregering med sex partier, lyckades statsminister Juha Sipilä presentera en regering relativt snabbt. Och den här gången med endast tre partier.

De följande fyra åren kommer Finland att ledas av de tre största partierna – Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet.

– Själv trodde jag på att det skulle bli Centern, Samlingspartiet, De Gröna och Svenska folkpartiet. De skulle ha fått en okej majoritet. Nu sitter Juha Sipilä i stället lite som en pantfånge, han kan hamna i minoritet i sin egen regering, kommenterar Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.

Om Sannfinländarna och Samlingspartiet är eniga i någon fråga kan de ställa sig emot statsministerpartiet Centern, vilket kan leda till knepiga situationer för Juha Sipilä.

Enligt Djupsund var både De Gröna och Sfp villiga att vara med i regeringen – det fanns inte heller några stora meningsskiljaktigheter. I en regering med endast ett stort parti till skulle Centern också haft en starkare roll.

– Jag hade inte tänkt mig att Sipilä skulle vara en partitaktiker, utan jag hade sett honom som mer pragmatisk.

Finlands statsminister Juha Sipilä. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.
Finlands statsminister Juha Sipilä. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.

Sannfinländarna i regering för första gången

För Sannfinländarnas del var det den här gången självklart att partiet skulle sitta med i regeringen. De erbjöds en chans redan för fyra år sedan men då tackade Timo Soinis parti nej.

– Det är en trovärdighetsfråga, klarar man sig så här bra i två val måste man ställa upp i regeringen. Dessutom var det sista chansen för Soini att bli minister. Det var nu eller aldrig.

Enligt Göran Djupsund skulle Soini ha varit intresserad av en regeringspost redan för fyra år sedan, men backade då.

– Alla vill vara med och styra, i Finland påverkar man lite i oppositionen. Man är tandlös i fyra år.

Reaktionerna kring Sannfinländarnas regeringsmedverkan har varit omfattande – både i traditionell media men framför allt i sociala medier. Många jämför Sannfinländarna med högerextremistiska partier, men Djupsund poängterar att det inte går att jämföra Sannfinländarna med till exempel Sverigedemokraterna.

– Sannfinländarna och Sverigedemokraterna kommer inte från samma planet. Sannfinländarnas ideologi ligger i 70-talets socialdemokrati, men visst finns det en nationalistisk falang.

I den finländska politiken har Sannfinländarna en helt annan position än Sverigedemokraterna i Sverige. Efter det svenska riksdagsvalet hösten 2014 fick partiet en vågmästarroll som försvårade regeringsbildningen i blockpolitikens Sverige. Situationen löstes med decemberöverenskommelsen som får skarp kritik av Göran Djupsund.

– Själv tycker jag att överenskommelsen är principvidrig ur demokratisynpunkt. Sverige borde i stället ha funderat på att överge blockpolitiken, jag tror inte det här kommer att hålla i längden.

Svåra nedskärningar att vänta

– Den stora överraskningen i valet var hur mycket Centern gick framåt och att Sannfinländarna lyckades hålla positionerna, säger Göran Djupsund.

Samtidigt har den sammanlagda vänstern (Socialdemokraterna och Vänsterförbundet) mindre än 25 procent.

– Det är historiskt lågt och bara snäppet mer än vad Centern har ensamt. En hel del av de traditionella vänsterväljarna har röstat på Sannfinländarna.

Partiet beskriver sig självt som folkets parti, men många av den nya regeringens nedskärningar kommer att slå hårt mot just den vanliga människan.

– Det är tusen dollars frågan hur de ska kunna förklara det för väljarna. När nedskärningarna blir verklighet kommer Sannfinländarna att ha det svårt.

Därför tror Göran Djupsund att Sannfinländarna inte kommer att sitta hela fyraårsperioden i regeringen. Speciellt om partiet vill klara sig i nästa val.

– En lämplig tid före nästa val kan de träda ut ur regeringen på någon symbolisk nedskärningsfråga, spekulerar Djupsund.

Finlands nya statsråd. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.
Finlands nya statsråd. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.

Jämställdhet ingen viktig fråga

En fråga som diskuterats mycket i medierna är jämställdheten – eller avsaknaden av ett jämställdhetsperspektiv i regeringsprogrammet. I juni tog 85 finländska professorer ställning för bland annat jämställdheten i en gemensam skrivelse (på finska). Enligt professorerna är det kvinnorna som lider mest av de planerade nedskärningarna.

– Det är uppenbart att jämställdhetsfrågor inte är en prioritetsfråga för regeringen, säger Göran Djupsund.

Statminister Juha Sipilä kommenterade i media att först ska reformerna göras och sedan kan resultatet konsekvensbedömas.

– Men han har tydligen glömt att konsekvensbedömningen alltid ska göras inför. Just nu ligger prioriteringen på att skapa tillväxt, allt annat har lagts åt sidan.

Samtidigt som man vill ska tillväxt kommer många av de planerade nedskärningarna att slå hårt mot flera finländares köpkraft. Bland annat OECD har justerat sin prognos för Finland till det sämre på grund av den försämrade köpkraften.

– Det kommer att stå stilla på bostadsmarknaden, folk vill inte köpa nya bilar eller åka på resa. Ekonomin kommer att avmattas och det här kommer att ha direkta effekter på Finlands BNP.

Brutna löften om utbildningen

En annan fråga som diskuterats mycket och som bland annat lett till en demonstration är de planerade nedskärningarna i utbildningen. Alla partier lovade inför riksdagsvalet att utbildningen skulle behållas på samma nivå, men enligt nuvarande plan ska man skära 600 miljoner euro från utbildningen.

– Det är lite remarkabelt om inte historiskt att alla svängt kappan när de var så tydliga på den här punkten inför. Till exempel nya utbildningsministern Sanni Grahn-Laasonen höll ett tal under första maj där hon sa att man inte kommer att skära i utbildningen. Och vad händer nu? Jo, de skär i utbildningen.

Enligt Göran Djupsund verkar det finnas en vilja att frångå tanken att ”alla” ska ha en högre högskoleexamen.

– Man vill revidera utbildningsnivån, säger han.

Samtidigt som regeringen väljer att skära från universitet och forskning vill man skapa spetsforskningsenheter som ska leda till innovationer. Tanken är att en del forskning ska få mindre finansiering, medan vissa enheter får mer.

– Men var ska finansieringen placeras? Hur ska man kunna veta vad som är viktiga forskningsområden i framtiden? De tror tydligen att de sitter på mycket klokskap, säger Djupsund.

Alexander Stubb (Samlingspartiet), Timo Soini (Sannfinländarna) och Juha Sipilä (Centern) leder Finland de kommande fyra åren. Enligt Göran Djupsund har de lite erfarenhet av att leda Finland. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.
Alexander Stubb (Samlingspartiet), Timo Soini (Sannfinländarna) och Juha Sipilä (Centern) leder Finland de kommande fyra åren. Enligt Göran Djupsund har de lite erfarenhet av att leda Finland. Foto: Hanne Salonen / Riksdagen.

Samhällsfördraget – ett tufft spel

Enligt Göran Djupsund har regeringen redan blivit tvungen att backa på många punkter.

– Frågan är om de inte behöver backa mer, funderar Djupsund.

Han nämner samhällsfördraget som Juha Sipiläs regering hårt försöker köra igenom.

– Sipilä har gett ett direkt hot om att det blir nedskärningar om samhällsfördraget inte blir till. Det är att spela ett jäkla tufft spel. Om fördraget inte klubbas igenom före hösten måste de genomföra sina nedskärningar.

Göran Djupsund tror ändå inte att de kommer att gå precis så.

– Både regeringen och arbetsmarknadsparterna kommer att få ge efter. Men det finns något sicilianskt över det här, att komma med hot och krav.

Enligt Djupsund är det ett helt nytt element i finländsk politik.

– Det vittnar om det faktum att Juha Sipilä, Timo Soini och Alexander Stubb egentligen har rätt lite erfarenhet av att styra Finland. Nu är det höga insatser som står på spel och det strider mot den gamla förhandlingskulturen.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln