Politiken kör över forskningen i vårdreformen

I Finland skyndas social- och hälsovårdsreformen fram – det säger två forskare som Addeto pratat med. Enligt dem baserar sig reformen främst på politiska kompromisser i stället för på forskning. Akademikerna önskar att forskarna skulle bjudas in till diskussion redan före reformen blir verklighet.

– Regeringen signalerade att man skulle lägga politiken åt sidan och göra faktabaserad politik. Det var ett ingenjörslöfte från statsministern när regeringen bildades, säger Harry Lunabba som är universitetslektor i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
 
I praktiken har det inte blivit riktigt så. Enligt Lunabba är det speciellt tydligt i planeringen av den nya social- och hälsovårdsreformen – han påpekar att det är endast en vetenskaplig diskurs som dominerar där.
 
– Om vi ser på vårdreformen är det de ekonomiska effekterna som står i centrum. Man antar att alla är intresserade av att konkurrensutsätta sin hälsovård.
 
Det är alltså patientens valfrihet som betonas i reformen. Urban Markström, professor vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet, poängterar att i hälsovårdsfrågor beter sig kunden sällan som en ”vanlig” kund.
 
– Det är en ganska banal och enkel logik som bygger på kunder som är aktiva och gillar att ”shoppa loss”. I praktiken handlar det om många utsatta som behöver vård, säger Markström.
 
I planeringen av den finska social- och hälsovårdsreformen har politikerna sneglat mot Sverige där hälsovården bygger på just valfrihet. Harry Lunabba kritiserar ändå att man i Finland väljer att göra en så stor reform och anser att man borde pröva sig fram och inte reformera allt på en gång.
 
– Men det är som om ett litet försök inte duger. Det måste vara sensation fastän stora och viktiga reformer egentligen sker långsamt.
 
I Sverige har reformen skett stegvis.
 
– I Sverige har man smugit in marknadsorientering under de senaste tjugo åren, beskriver Urban Markström.
 

”Privata intressen styr”

Harry Lunabba önskar att regeringen skulle lyssna mer på fältet under beredningen av reformen.
 
–  En social- och hälsovårdsreform som skulle vara bra skulle jag gärna stöda, men det här är ett engångsgrepp och handlar om att förverkliga något stort på kort tid.
 
Lunabba är inte den enda som förhåller sig kritiskt till reformen.
 
– Jag känner massvis med personer som jobbar i socialsektorn och har aldrig hört någon tycka att det skulle vara bra att privatisera till exempel rådgivningen. Därför är det viktigt att fundera över vilka intressen som driver reformen. Själv upplever jag det som att det finns starka privata intressen som styr.
 
Enligt Harry Lunabba är det förvånande få professorer i socialt arbete som är med och planerar reformen.
 
– Det är bekymmersamt att inga företag i branschen har visat intresse att höra socialarbetare, man har bara förlitat sig på läkarstationernas expertis. Jag vill gärna bjuda dem till dialog, jag är villig om någon vill komma och snacka med mig, säger Lunabba.
 
Enligt Urban Markström brukar de svenska politikerna nog lyssna på forskare och använda sig av forskningen som bas – men eftersom forskningen kring social- och hälsovårdsfrågor inte är helt entydig kan politikerna då ofta ”välja” forskning enligt sin egen politiska ideologi.
 
– Våra vänsterpartier argumenterar emot och högerpartierna för marknadsorientering – och bägge baserar sina argument på forskning. De plockar fram positiva resultat och lyssnar selektivt på forskarna. Det är en komplicerad fråga och allt blir mer öppet för politikerna att tolka, säger Markström.

Politik framom forskning

Urban Markström påpekar ändå att det är intressant att forskarna fått en så liten roll i planeringen av den finländska social- och hälsovårdsreformen.
 
– I Finland finns en större andel politiker än i Sverige som är insatta i forskning eftersom de själva bland annat har doktorerat, så de borde ju ha förståelse för forskningen.
 
Han jämför också finländska Institutet för hälsa och välfärd (THL) med motsvarande myndigheter i Sverige.
 
– Verksamheten i Sverige består inte alls i lika hög grad av forskning som vid THL.
 
Enligt Markström finns alltså förutsättningarna bland politikerna men det är i stället det politiska som styr. Centerpartiet har velat driva igenom sin landskapsreform medan Samlingspartiet har flaggat för privatisering av vården. Det har lett till en politisk kompromiss som inte är särskilt lyckad, påpekar Markström.
 
– Reformpaketet är inte konstruerat på vetenskapliga grunder utan på politiska, vilket inte är en särskilt bra utgångspunkt för lyckad implementering av reformen.
 
Men hur ska forskarna få de finländska politikernas uppmärksamhet? Enligt Harry Lunabba krävs ett aktivt förhållningssätt – forskarna ska vara tillgängliga, begripliga och inbjudande.
 
– Det vi som forskare kan göra är att bjuda ut oss själva i stället för att vänta på att bli anlitade, säger Lunabba.
 
Enligt Urban Markström måste man som politiker vara ödmjuk när man går in för stora reformer.
 
– Då finns alla skäl i världen att gå systematiskt fram och inte bara köra enligt enkla politiska och ideologiska processer.
 
Markström säger att det är många varningsklockor som ringer när man ser på planeringen av vårdreformen.
 
– Reformen tycks i mina ögon vara en toppstyrd satsning och det kan vara ett problem. Det borde vara mer down-up genom att involvera forskare och praktiker.

”Vi gör om samma misstag hela tiden”

Både Markström och Lunabba anser alltså att det finns många aspekter som borde beaktas redan i planeringen av vårdreformen – men det har det inte gjorts. Ett varnande exempel är förflyttningen av utbetalningen av utkomststödet från kommunerna till Folkpensionsanstalten FPA. Det här gjordes tvärtemot vad socialarbetarna rekommenderade och ledde till rusning hos FPA där man inte hade förberett sig för arbetsmängden.
 
– Vi gör om samma misstag hela tiden, jag hoppas vi kunde ta lärdom. Vi måste ha förmågan att se analytiskt och rätta till oss. Jag hoppas att man skulle effektevaluera social- och hälsovårdsreformen. Om den utvärderas kommer det att utkristalliseras att det inte var så smart.
 
Också Markström påpekar att reformen kan justeras efter hand.
 
– Men det är ganska onödigt när man kunde göra det från start.
 
Lunabba påpekar också att den nuvarande hälsovården i Finland är billig, effektiv och högklassig i internationell jämförelse. Han efterlyser en social- och hälsovårdsmodell som på riktigt skulle vara social och innovativ.
 
– Vi borde mobilisera medborgarresurser. Just nu drivs reformen av gråhåriga experter och är väldigt gammaldags. Det finns inte något speciellt innovativt med den.
 
Harry Lunabba tycker ändå att det är bra att social- och hälsovården diskuteras och att det finns en vilja att utveckla den.
 
– Jag stöder den ursprungliga målsättningen om att integrera grundservicen med specialsjukvården. Det har funnits jättebra idéer men jag begriper inte varför man valt den här modellen.
 
Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln