Krigsbarnen från Finland

Under andra världskriget tog Sverige emot 70 000 krigsbarn från Finland. En svensk forskargrupp försöker nu förstå hur det kunde ske och vilka orsakerna bakom var.

– Egentligen började allt med min C-uppsats år 1999. Jag var intresserad av utsatta barn, berättar forskare Ann Nehlin (bilden) från Historiska institutionen vid Stockholms universitet.

Tillsammans med tre andra forskare försöker hon reda ut händelserna bakom att Sverige under andra världskriget initierade transporten av cirka 70 000 barn från Finland. Projektet startade 2013 och ska vara klart i mars 2017.

– Vi försöker förstå hur det kunde ske och varför? Hur motiverade man transporterna? Det var ett stort åtagande för Sverige att ta emot barnen.

Enligt Nehlin har krigsbarnen de senaste 15–20 åren själva producerat en mängd egna studier och många har skrivit om sina egna upplevelser, men intresset för det här har varit magert inom den akademiska världen. Nu hoppas projektgruppen kunna ändra på det här.

– Det är ett väldigt komplext ämne. För en del barn gick det bra, kontakter mellan fosterföräldrar och biologiska föräldrar fungerade, medan det för andra gick sämre. Forskningen om de finska barnen skulle kunna bidra till mer kunskap om mottagande av ensamkommande flyktingbarn, säger Nehlin.

”Finlands sak är vår”

Under andra världskriget var Finland inblandat i tre olika krig – Vinterkriget, Fortsättningskriget och Lapplandskriget. Från början var emottagandet av krigsbarnen ett privatinitiativ, men det förstatligades mycket snabbt.

– Utrikesminister Rickard Sandler ville ge militärt stöd till Finland men hade inte den svenska regeringens stöd i detta. På grund av konflikterna tvingades han avgå från sin post. Rickard Sandler och hans hustru Maja var ”Finlandsvänner” och att bistå Finland på något sätt blev viktigt för paret. Maja Sandler initierade, med stöd av sin make, transporterna av barnen, berättar Ann Nehlin.

Överlag var hjälpivern stor i Sverige. Uttrycket ”Finlands sak är vår” känner många fortfarande till i dag. Förfrågningar om militärt stöd framfördes till Sverige vid ett flertal tillfällen men dessa avvisades alltid.

– En bidragande orsak till den stora mobiliseringen för Finland var förmodligen att det fanns en känsla av skuld i Sverige. Landet ingrep inte militärt i kriget och behövde hjälpa till på något annat sätt i stället.

Resultatet blev en stor mobilisering av frivilliga insatser för att stöda Finland.

– Bland annat bildades en frivilligkår och en mängd insamlingar för Finland genomfördes.  En del av denna stora mobilisering var initiativet att föra finska barn till Sverige. De skulle ges en möjlighet att ”äta upp sig” men också att slippa undan krigshändelserna, om än under en kortare tid.

Enligt Nehlin fanns det goda intentioner bakom beslutet att föra hit barnen men de blev också en del av en svensk gottgörelsepolitik.

– I dag kan vi spekulera om det var nödvändigt att föra barnen till Sverige. En del hävdar att det inte var det och att det fanns säkra delar i Finland.

Under en stor del av fortsättningskriget förekom krigshändelser bara vid den finsk/sovjetiska gränsen, vilket betyder att det inte då fanns någon överhängande fara för barnen.

– Det var ju inte heller alla barn i familjerna som skickades utan ofta 1–2 barn. Om det hade funnits en överhängande fara för barnen borde rimligtvis alla barn i en familj från ett utsatt område ha skickats till Sverige. Jag tror att Sverige behövde genomföra den här hjälpaktionen mer än vad den faktiskt behövdes i Finland.

Den gemensamma svensk-finska historien spelade förmodligen delvis roll.

– I Sverige var vi också rädda för att få Sovjetunionen som granne. Det var också viktigt för Sverige att upprätthålla sin image internationellt – ”titta så mycket vi hjälper”.

Barn skickades av och an

Enligt Ann Nehlin var kunskaperna om de psykologiska effekterna av barnens uppbrott från sina familjer begränsade. Dåtida psykologiska studier i Storbritannien visade att barn mådde sämre av att bli åtskilda från sina föräldrar än av att stanna hos dem trots krigshändelserna.

Studierna kommenterades i svensk press men fick inget fäste i Sverige utan transporterna fortsatte under hela kriget.

– En del av barnen som kom till Sverige var traumatiserade av kriget och därför svåra att placera. De hamnade oftast på barnhem. Det var också lättare att placera flickor än pojkar.

Bland de 70 000 barn från Finland finns det flera olika öden och historier, för en del gick det bra och vistelsen i Sverige blev en positiv upplevelse men för andra gick det sämre. De flesta barnen som kom till Sverige kom från familjer där föräldrarna hade svårt att försörja dem. Många barn kom från Karelen då befolkningen måste evakueras.

– Barnens upplevelser är väldigt olika. En del barn flyttade fram och tillbaka flera gånger och hamnade då inte alltid hos samma familj som de tidigare bott hos.

Nehlin påpekar att konsekvenserna av det här kunde bli tragiska för alla inblandade.

– En 2-åring som skickades till Sverige och stannade något år eller mer kunde glömma sin finska familj och sitt språk och då var det inte så lätt att åka tillbaka till Finland. Uppbrotten blev många för en del barn.

En del barn skulle komma att stanna i Sverige för gott men det finns inga säkra siffror på hur många barn det handlar om. Nehlin nämner cirka 7000 men det är en obekräftad siffra.

– Finska staten krävde att alla barn skulle skickas tillbaka vilket ibland resulterade i konflikter mellan fosterfamiljen och den biologiska familjen. I fosterfamiljen hade man fäst sig vid barnet medan den biologiska familjen, i de flesta fall, längtade efter barnen och ville att de skulle återvända till varje pris. Ibland gick det så långt att konflikterna fick avgöras i domstol.

Försöker förstå

Materialet Ann Nehlin går igenom innehåller en del överraskningar.

– Jag var till exempel inte medveten om hur politiskt det var. Det fanns så klart humanitära skäl till hjälpen, men transporterna blev också kritiserade, speciellt i Finland.  Det gick så långt att den finska regeringen till slut förbjöd den finska pressen att skriva något negativt om barntransporterna till Sverige.

Nehlin är också intresserad av hur barnen ”användes” i krigstidspolitiken

– Det är intressant att se vilken politisk roll barn får. När det gäller de finska barnen så vill jag hävda att de användes för att stärka banden mellan de två länderna.

Enligt Nehlin är krigsbarnen en viktig fråga inom den historiska forskningen.

– Det här är en stor händelse i svensk historia om andra världskriget som inte tidigare belysts. Vårt bidrag i den här gruppen blir att försöka fylla det tomrummet. Många av krigsbarnen lever ännu och det kan också vara viktigt för dem att deras historia blir uppmärksammad. Man kan ju lära av historien men tyvärr gör vi inte det så ofta.

Forskningen väcker också flera intressanta följdfrågor.

– Hur har det svenska och finländska samhället påverkats av det här? Till exempel flyttade många finländare till Sverige på 1960-talet, finns det någon koppling?

Gällande krigsbarnen påpekar Nehlin att det är en komplicerad historia.

– Det är möjligt att känslor av skam och skuld både i Sverige och i Finland har bidragit till att den här händelsen inte har fått så mycket uppmärksamhet tidigare, avslutar Nehlin.

Text: Michaela von Kügelgen / Addeto
Bilder på krigsbarn: SA-kuva

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln