Forskning och högre utbildning i Finland och Sverige
En stor del av av Addetos innehåll är hämtad från forskning vid våra universitet och högskolor. I det följande ger Addeto en liten sammanfattande introduktion om universiteten och tipsar och informativa webbsidor.
Universitet och högskolor i FINLAND
De tidigast grundade universiteten i Sverige och Finland är Uppsala universitet (1477), Kungliga Akademien i Åbo (1640) och Lunds universitet (1668). I stormaktstidens Sverige grundades även Dorpats universitet (1632). Greifswalds universitet grundades redan 1456, och tillhörde Sverige från 1637-1815.
Efter rikssprängningen 1809 döptes Åbos universitet till Kejserliga Akademien i Åbo. År 1828 flyttades universitetet till Helsingfors och fick namnet Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland. Efter Finlands självständighet 1917 ändrades namnet till Helsingfors universitet (1919). Åbo Akademi återupprättades genom privata donationer år 1918, och förstatligades år 1981.
Universitets- och högskolesektorn i Finland och Sverige har expanderat snabbt under de senaste årtiondena. Men i båda länderna har det nyligen genomförts rationaliseringar och sammanslagningar.
Antalet universitet i Finland har därigenom minskat från 20 till 14 och antalet yrkeshögskolor från 30 till 25. Idag (2015) finns 14 universitet i Finland varav två är stiftelser enligt lagen om stiftelser (*) och andra offentligrättsliga inrättningar (se lista till höger). Vidare finns Försvarshögskolan som är underställd försvarsministeriet och ger högre militär utbildning.
Universitetscentren kompletterar landets universitet på de områden som saknar egna universitet och möjliggör en fungerande universitetsverksamhet på dessa områden. Också de regionala yrkeshögskolorna, kommunerna och landskapsförbunden deltar ofta i samarbetet.
Universitetsnätverken är i huvudsak samarbetsorganisationer för forsknings- och utbildningsenheterna inom samma område. Nätverk finns bland annat inom kommunikationsvetenskaper, hälsovetenskaper och kvinnoforskning.
universitet och högskolor i Sverige
Under den senare delen av 1900-talet fram till i dag har den högre utbildningen i Sverige expanderat mycket. Många nya högskolor har grundats och antalet studenter har flerfaldigats. Minst en högskola i varje län har inrättats för att uppfylla det politiska målet att alla ska ha möjlighet att studera på högskolan.
För nuvarande pågår en rörelse i riktning mot sammanslagning av mindre högskolor. Nu finns det totalt 60 lärosäten i landet som erbjuder högskoleutbildning. Det finns 14 statliga universitet, 17 statliga högskolor, 3 lärosäten med enskild huvudman som har rätt att ge forskarutbildning och ett antal enskilda utbildningsanordnare. Idag finns 14 statliga universitet (se lista till höger).
Läs mer information om högskolor hos Universitets- och högskolerådet eller hos Universitetskanslerämbetet.
FoU-finansiering
Finland och Sverige tillhör de länder i världen som satsar allra mest på forskning och utveckling (FoU). Finland låg 2013 på tredje plats, efter Israel och Japan, bland OECD-länderna. I Finland avsattes år 2014 ca 6,4 miljarder euro eller 3,32 procent av bruttonationalprodukten (BNP) till forskning och utveckling. I Sverige avsattes samma år ca 124 miljarder SEK, motsvarande 3,30 procent av BNP.
I övriga Norden följer sedan Danmark 3,06, Island 2,49 och Norge 1,66 procent. Dessa relationer kvarstår – stort sett – även om man sätter investeringarna i relation till invånarantalet (per capita). Det kan noteras att Sverige nådde sin högsta andel (4,2 procent) år 2001, varefter investeringarna sjunkit eller stagnerat under flera år, med tillfällig uppgång år 2008. Under samma period har Finlands FoU-investeringar ökat något.
År 2007 möttes de båda ländernas kurvor över FoU-investeringar som andel av BNP, varefter Finland sedan låg högre under några år. Efter 2009 sjönk dock näringslivets FoU-satsningar i Finland, varför de båda ländernas totala investeringar i förhållande till BNP legat på i stort sett samma nivå (2013 ca 3,3 procent). Genomsnittet för medlemsstaterna i EU-28 var 1,9 procent (2010).
Det bör framhållas, att näringslivet svarar för största delen av FoU-investeringarna i Finland och Sverige. I båda länderna uppgick dessa till 63 procent år 2012. Detta innebar en viss nedgång, vilket avspeglar de problem och omstruktureringar, som nyligen inträffat inom flera sektorer. De stora företagen anslår sålunda betydande resurser för att utveckla och marknadsföra sina produkter. Företagens FoU-investeringar görs främst inom den egna sektorn och i mindre grad vid universitet och högskolor.
Det bör noteras att staten svarar för cirka 27 procent av FoU-satsningarna i Finland och Sverige (2012). Detta sker genom dels basanslag direkt till universitet, högskolor och statliga forskningsinstitut (som är vanligare i Finland), dels genom anslag och till statliga forskningsfinansiärer, där forskare söker anslag till forskningsprojekt i konkurrens.
Till de viktigaste statliga forskningsfinansiärerna hör i Finland Finlands Akademi och Utvecklingscentralen för teknologi och innovationer (Tekes). En annan stor finansiär är Jubileumsfonden för Finlands självständighet (Sitra), en oberoende offentligrättslig fond som lyder direkt under riksdagen. Deras svenska motsvarigheter är Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) och Verket för innovationssystem (VINNOVA), Energimyndigheten och Rymdstyrelsen. Vidare finns privata non-profitfinansiärer – främst stiftelser – som stödjer vetenskaplig forskning. Forskningsstiftelser svarar för en större andel av forskningsfinansieringen i Sverige (ca 3 procent) jämfört med i Finland (ca 1 procent).
Även Europeiska unionen bidrar i växande grad till den nationella forskningsfinansieringen genom EU-kommissionens s.k. ramprogram och det Europeiska forskningsrådet (ERC). Här är det enskilda forskare (eller forskargrupper) som söker om anslag i konkurrens. Näringslivet svarade dock för den allra största delen av utlandsfinansierad FoU i både Finland och Sverige. År 2012 var andelen utlandsfinansierad FoU 9 procent i såväl Sverige och Finland.
Forskningspolitik
Finland och Sverige fastställer ramar eller färdriktning för sina satsningar i forskningspolitiska beslut, som anknyter till riksdagarnas fyraåriga mandatperioder. Regeringarna utarbetar tillsammans med rådgivande kommittéer och utifrån underlag som begärts in från forskningsfinansiärer m.fl. långsiktiga planer, som ligger till grund för propositioner, vilka sedan avges till respektive riksdag.
I Finland har Forsknings- och innovationsrådet en central roll. För närvarande gäller för landets del Forsknings- och innovationspolitiska riktlinjer fram till år 2020. De viktigaste utvecklingspunkterna är 1) en radikal reform av högskolesystemet, 2) ett utnyttjande av resultaten och ett främjande av effekterna av forsknings- och innovationsverksamheten samt 3) ett stärkande av nya källor för tillväxt, immateriellt kapital och företagsverksamhet. Nu pågående forskningspolitiska period i Sverige avser åren 2013-16. Den senaste propositionen bar titeln Forskning och innovation (prop. 2012/13:30).
Det kan sålunda noteras att ”innovation” är ett nyckelord i de strategier, som beslutas och som det anslås medel till i båda länderna. Detta är f.ö. en generell trend i de flesta europeiska stater. Politikerna lägger stor viktig vid strategiska satsningar, vilka – i bästa fall – hoppas man, ska befrämja innovativ forskning och i förlängningen, praktisk tillämpning och ekonomisk tillväxt.
I Finland fördelas en betydande del av anslagen vid Finlands Akademi till vad som kallas riktade program (30 procent). Vid Vetenskapsrådet har detta hittills inte varit lika vanligt, däremot vid de övriga forskningsråden. Regeringarnas ambitioner att styra forskningen i viss riktning har tid efter annan väckt motstånd från forskarsamhället, där man framhållit vikten av att fritt få välja sin forskningsinriktning och få tillgång till långsiktig finansiering.
I båda ländernas statliga forskningsfinansiering finns en tydlig strävan att stödja excellent forskning. Finlands Akademi utlyser t.ex. särskilt stöd till så kallade spetsforskningsenheter, som kallas ”flaggskepp för finländsk forskning”. Inom ramen för detta kan en forskargrupp erhålla stöd under sex år.
Vetenskapsrådet gjorde 2004, tillsammans med de övriga forskningsråden, en satsning på stöd till starka forskningsmiljöer, som hade en liknande utformning. Sammanlagt tio miljöer har finansierats. Vetenskapsrådet har i uppdrag av regeringen att tillsammans med de statliga forskningsråden avge förslag om den svenska forskningspolitikens inriktning från 2017 och tio år framåt.
Text: Docent Mats Rolén, Projektrådgivare på Addeto
Texten har uppdaterats i maj 2015
universitet i finland:
Aalto-universitetet *
Helsingfors universitet
Konstuniversitetet
Lapplands universitet
Jyväskylä universitet
Svenska handelshögskolan
Tammerfors tekniska universitet *
Tammerfors universitet
Uleåborgs universitet
Vasa universitet
Villmanstrands tekniska universitet
Åbo Akademi
Åbo universitet
Östra Finlands universitet
UNIVERSITETSCENTER
i Finland:
i Finland:
Universitet i sverige:
Göteborgs universitet
Karlstads universitet
Karolinska institutet
Kungl. Tekniska högskolan (KTH)
Linköpings universitet
Linnéuniversitetet
Luleå tekniska universitet
Lunds universitet
Mittuniversitetet
Stockholms universitet
Sveriges lantbruksuniversitet
Umeå universitet
Uppsala universitet
Örebro universitet
Dessa har enskild huvudman:
Chalmers tekniska högskola
Handelshögskolan i Stockholm
Högskolan i Jönköping
LÄNKAR
Det finns en rad informativa webbsidor med information om universitet och högskolor, statistik om sektorn, ländernas forskningspolitik men även redovisning och forskningsresultat.
Undervisnings- och kulturministeriet
Utbildningsdepartementet
Forskningsinformationsportaler research.fi
forskning.se
Nationella forskningsfinansiärer
Finlands Akademi
Tekes
Vetenskapsrådet
Vinnova
Också Nordiska ministerrådet och Europeiska unionen tillhandahåller rikhaltig information om FoU-sektorn.