Sverigefinska tidningar digitaliseras
 

Finskspråkiga tidningar som har utkommit i Sverige digitaliseras som bäst i S:t Michel i Finland. Allmänheten får ta del av tidningarna då de upphovsrättsliga frågorna är avklarade.

Finlands Nationalbiblioteks digitaliserings- och konserveringscenter i S:t Michel har mikrofilmat finskspråkiga tidningar som har utkommit under 1800- och 1900-talen i Sverige. Digitaliseringen görs i samarbete med Kungliga biblioteket, skriver Nationalbibliotekets tidning Kansalliskirjasto.

Mikrofilmningen görs för att tidningarna senare ska kunna digitaliseras men också för att tidningarna ska hålla längre.

– Materialet som vi har fått från Sverige är i dåligt skick. Pappret bevaras bara en begränsad tid medan mikrofilmat material håller i 500 år. Om tidningsmaterialet bara skulle bevaras i pappersformat skulle vi i en snar framtid inte kunna använda det i forskningssyfte, säger digitaliserings- och konserveringscentrets chef Majlis Bremer-Laamanen till Kansalliskirjasto.

Enligt henne ger tidningarna ett nytt perspektiv på de finländska minoriteterna utomlands. Med projektet vill man också bland annat lyfta fram den finskspråkiga minoriteten i Tornedalen.

– Vi anser att det här jobbet värnar om kulturarvet. Minoriteter och emigranter kommer sällan till tals i pressen, säger Bremer-Laamanen.

Enligt tidningen Kansalliskirjasto gäller inte samarbetet med Sverige endast om att rädda historiskt viktigt material. Genom att digitalisera tidningarna som under åren lagts ner och glömts bort blir materialet tillgängligt för en större publik. Möjliga användare är till exempel forskare från olika områden, släktforskare samt allmänheten.

Digitaliserings- och konserveringscentret har skött mikrofilmningen helt med egna resurser. Än så länge har projektet inte fått utomstående finansiering, skriver tidningen Kansalliskirjasto.

Tidningsmaterialet består av 11 tidningar från åren 1878–1958. Sammanlagt finns 40 000 tidningssidor. Sveriges Kungliga bibliotek har valt ut tidningarna och rett ut tidningarnas bakgrund. Dessutom har KB utrett brister i samlingarna.

Enligt Majlis Bremer-Laamanen har projektsamarbetet med Sverige gått bra.

– Vi jobbar på samma sätt, det är ett öppet samarbete. Vi har också följt med digitaliseringens utveckling i Sverige, konstaterar Bremer-Laamanen.

Tidningen Kansalliskirjasto skriver att planen är att få finansiering för fortsättningen av projektet. De upphovsrättsliga frågorna måste också utredas så att materialet utöver det finländska Nationalbiblioteket kunde vara tillgängligt för andra universitetsbibliotek och andra bibliotek.

– Med hjälp av materialet kan vi se vad som hänt minoriteterna under åren och hur till exempel censuren har kringgåtts. Det finns mycket finländsk tidningshistoria ute i världen men inte närapå allt har digitaliserats ännu, säger Bremer-Laamanen.

Om du är intresserad av att läsa mer om de finskspråkiga minoritetstidningarna i Sverige kan du läsa Kari Lehtonens artikel (på engelska). 

Kansalliskirjasto-tidningen 4/2013 sidorna 34–35 

Sammanfattning: Michaela von Kügelgen / Addeto